Det lönar sig inte att springa om man är på fel väg
I morse när jag vaknade var jag så trött så jag funderade ett tag på att skita i att gå upp och åka till jobbet överhuvudtaget. Men nej, ordentliga Jenny vann denna morgon. Men ack så tufft det var hela dagen. Höll i en gruppinformation under förmiddagen. Dessutom hade jag möte kl 14 med terapeuten så jag kunde inte åka hem vid 12 som jag eg ska eftersom jag jobbar halvtid (3,5 mil har jag till jobbet).
Det var såå nära att jag inte gick till terapeuten. Kände så starkt att jag inte orkade vara kvar i stan, ville bara hem..! Men shit vad stark jag kände mig efteråt för att jag trotsade den känslan och gick dit ändå.
Imorgon ska jag ha ännu en gruppaktivitet innan jag får åka hem. Känner redan en längtan efter hets då.. Usch vad kasst det känns. Men samtidigt vet jag att min känsla för det beteendet har ändrats. Jag börjar längta efter förändring!
Jag nöjer mig just nu med att längta efter förändring... varken mer eller mindre. Satsar inget just nu, lovar inte guld och gröna skogar. För mig blir allt värre om jag sätter press på mig. Jag har lärt mig att jag fungerar så. Det känns som att jag får någon sorts konstig separationsångest från min ätstörning om jag tänker att jag "aldrig mer får hetsa" t ex.
Jag ska göra mitt bästa att ta dag för dag. Och bara för att jag just NU känner för att hetsa när jag tänker på morgondagen är det ju faktiskt inte alls säkert att jag känner för det imorgon. Fantisera kan man ju dock göra, även om "förbjudna" saker.. (vill inte förbjuda mig något just nu, jobbar tvärtom på att tillåta och acceptera).
Jättebra att du BESTÄMDE dig för att gå till terapeuten. För det är ju faktiskt som du säger, man gör aktiva val hela tiden. Och DU valde att gå dit, ett bra beslut som kan ta dig ett steg närmre mål. Heja dig!
KRAM!
Tack snälla för din kommentar. Jag skall verkligen försöka även om det är svårt just nu.
Verkligen strongt av dig att gå till terapin trots tröttheten!
För mig gick det alltid åt helvete (ursäkta språket) alla 100000 gånger jag bestämt mig för att inte hetsa. Men när ja började koncentrera mig mer på målen istället, dvs. äta ännu fler och ännu större måltider än tidigare (eftersom de jag åt tydligen inte va nog även om det kändes så) så gick det! Testa den metoden istället:)
Och man ska inte ta sig vatten över huvud nej.. babysteps:) bra! :D kram!
