Jag vet inte hur länge till jag klarar av att vara såhär tjock.

Är förbannad på sambon också. Efter att han kom hem igår har jag verkligen insett hur j-a svårt det är för mig att äta tillsammans med andra. Mitt självförakt bara växer. Känner mig ännu mer misslyckad (som om jag kunde känna mig mer misslyckad än vad jag alltid gör...). Jag känner mig otroligt obekväm. Ångesten bara stiger. Han kommer hem här och lagar massa mat. Jag blir så förbannad..! Det är skitjobbigt att ha en massa mat i huset. Min "kontroll" (dvs äs kontroll) upplevs försvinna all världens väg.

Jag trodde jag hade kommit längre, men nej. Jävla skiiiiit! Är så upprörd nu. Varifrån kommer alla dessa känslor? Jag förundras över styrkan och intensiteten. Tänk om man vore lika lycklig som man är olycklig... det skulle ju vara en helt ENORM känsla!