Känner ett stort behov av att skriva av mig idag. Ikväll ska jag och sambon äta färska räkor, vitlöksbröd och dricka vin har vi bestämt. Och jag har mått väldigt dåligt idag, satt och grät i bilen innan när vi var på väg till en affär. Mår verkligen skit över mig själv, hur jag ser ut. Tänker att det är en omöjlighet för mig att vara lycklig så länge jag ser ut så här. Fick mig att tänka på det Tretusenggr skrev i sin blogg; jag vill inte bli frisk, jag vill bli smal. Är det så jag tänker och känner? Men på nåt sätt vet jag att det finns en nyckel i det hela; att släppa kontrollen. Att må så otroligt dåligt över varje måltid, är det verkligen nödvändigt?

Hur yttrar sig kroppshatet för er? Är det bara jag som tycker det är jobbigt att duscha? Som inte kan ha annat än pösiga byxor, eller ev smala byxor om jag kan ha en stor skjorta, tröja el tunika ovanpå. Jag kan inte sova naken som jag alltid gjorde innan, för jag hatar att känna min hud mot täcket och känna kroppens konturer. Att motivera sig att äta är otroligt svårt när man ser sin pluffsiga kropp. Jag har dessutom vägt mig flera gånger och inser att siffran inte längre är siffran hos en smal person. Det gör så ont. Fan.