Äntligen äntligen äntligen fungerar vårt internet. Kan inte med ord säga hur mycket jag faktiskt saknat att kunna vara uppkopplad. Snacka om att man är beroende...
Under tiden som har gått sedan jag kunde uppdatera regelbundet har jag arbetat hårt på mitt tillfrisknande. Jag äter regelbundet, tillräckligt, samt mer och mer varierat osv. Kämpar på med DBT. Innerst inne mår jag sådär... allt jag gör kan jag alltid göra bättre känns det som och därför har jag svårt att verkligen ge mig själv credit för det jobb jag nu gör. Min terapeut hjälper mig lite med den biten, men jag vet inte vad jag förväntat mig? Jubel, applåder, ett härligt liv som väntade på mig?

Faktiskt när man inte ha ätstörningen för att hantera ångesten så börjar man ifrågasätta mycket. Helt plötsligt ser man sig själv, just där man är, just i det liv man har. Jag börjar sakna att gå ut, att träffa massa kompisar (shoppa med, gå ut och äta med, festa med). Jag menar, nu dricker jag faktiskt t o m alkohol igen och känner en sån stor lättnad att jag faktiskt får det! Ju mer jag tillåter mig själv, ju mer börja jag rasera den mur av förbud som så länge omgett mig och helt plötsligt finns hela världen öppen för mig!

Jag vet, det låter löjligt, men det är precis så det är. Snart ska min kille iväg en vecka och jaga.. och vad ska jag göra då? Innan hade jag förmodligen sett fram emot att kunna hetsa ifred i flera dagar, men nu känner jag ingen längtan eller sug efter det längre. Så nu måste jag ju fylla det tomrummet och det är inte lätt! Jag vill så mycket! Kanske bo i en stad med stort utbud, ha jävligt bra lön och bara kunna shoppa, göra skönhetsbehandlingar, gå ut och dricka vin efter jobbet någon kväll. Jag har funderat på att anmäla mitt intresse för att jobba inom utbildningsenheten på jobbet. Resa mycket och jobba med grupper som jag älskar! Ska nog göra det...

Är ni kvar alla som jag följde innan? Hur mår ni? Ska kolla läget hos er nu.