Jag har ätit för mycket och fel saker under flera dagar nu, suck...
äter knappt nåt alls halva dagen vilket såklart leder till nedstämdhet, matthet, hunger. Hjärnan funkar inte osv. Ja ni vet hur det är. Sen trycker jag i mig onyttigheter (såklart eftersom hjärnan då krisar och vill ha snabba kolhydrater). Men det ska bli ändring på det. Mer regelbundet, näringsrikt, varierat. Frågan är bara när jag tar tag i det på allvar. Jag går och skjuter upp det; snart ska jag börja försöka äta frukost lunch middag och mellisar, snaaart... det här är sjukt allvarligt och nånstans har jag bestämt mig. Jag vill bli pigg och glad igen, jag vill ha en stabil vikt, jag vill ha vardagsproblem och bry mig om det lilla i livet. Jag vill kanske bli mamma..då måste jag ju få mens igen..

Fy vad olycklig jag blev nu... hela mitt liv passerar förbi... milstolpe efter milstolpe... kan inte bara alla min närhet sluta köpa hus, bli gravida, gifta sig, åka på resor..! jag jämför mig och känner mig misslyckad, idiotisk som inte skärper mig. Jag klandrar mig själv för min sjukdom och dess konsekvenser. Jag måste försöka va snällare mot mig själv, men hur accepterar man, förlåter och framförallt; hur går man vidare i sitt liv?