jag vaknade med ångest idag och började dagen med att storgråta. Har idag ätit äpple, smörgås, godis. Skäms alltid så inför min sambo. Att jag inte kan skärpa mig. Gör om, gör rätt....

Jag har kommit på en sak som skulle underlätta för mig när jag har ångest och min sambo är med mig. att han ställer frågor! Istället är han tyst, ibland håller han om mig. Men monstret skriker i mitt huvud och jag måste ha hjälp att tysta det. Att få berätta vad jag tänker (eller rättare sagt vad monstret säger). Frågor och någon som lyssnar på det som kommer ut.

Messade istället en kollega. Jag har ju ingen att prata med! Det är så hopplöst allting! Jag saknar mitt umgänge, livsgnistan jag en gång hade. Glädjen, ända in i hjärtat... Massa tjejkompisar att umgås med, att "snacka skit" med. Monstret har tagit livslusten ifrån mig.

Idag har jag och sambon åkt en runda, kollat lite på hus som är till salu, handlat mat (som han ätit). Själv hetsade jag i mig en macka med massa smör och ost medan han va ute och rastade hunden. Samt ätit godis som sagt.
En macka är ju ingen hetsmängd kanske (?) men när det går i två tuggor så känns det som hets iaf...

Miss my life.