"Inför DBT"-grupp

Hur har ni det? Jag har det ok, har varit på sjukhuset idag och deltagit i den första, av fyra, träffar inför den dialektiska beteendeterapin. Jag har inte skrivit på något "kontrakt" än för behandlingen utan avvaktar först dessa träffarna. Åt massa godis innan träffen...

Jag kände mig missanpassad i gruppen och som att jag inte hörde hemma där. De andra var/verkade så uppenbart deprimerade, ledsna, mötte inte min blick, tysta... många ärr (både synliga och osynliga..) Jag tänkte: "vad gör jag här egentligen?!?!" och "När ska jag hitta min plats i världen??" Jag tänkte att de andra säkert tänkte: "va fan vet jag om hur det är att ha problem!??" jag är livrädd för att gruppen ska tro att jag är ytlig...
eller som att jag skryter om att jag har det jobb jag har, att jag tror att jag är bättre för att jag inte är sjukskriven etc etc 

Jag hade önskat att jag känt igen mig själv i de andra gruppen. Sett någon som mig. få känna tillhörigheten. 

Istället satt jag där i gruppen och kände mig precis som i gymnasiet; som en utseendefixerad bimbo, som tror att hon är nåt. Som om jag, bimbon, skulle veta något om hur det är att må dåligt och ha problem!! baah! 

och ändå så ångestfylld.....

Men jag vet, jag har bara gått en gång.. allt måste få ta sin tid. Jag ska fortsätta de andra gångerna också.

Kommentarer
Postat av: Della

Hej! Jag känner verkligen igen känslan av att alla andra måste vara sjukare än man själv... Vad gör man liksom i en grupp där alla mår så uppenbart dåligt medan man själv bara är lite ur balans...som det känns! Men jag ville bara säga att jag också satt i den känslan i flera år och människor runt omkring försökte tala om för mig hur jag mådde. Men det var inte förrän jag blivit bättre som jag insåg hur bra jag hörde hemma bland alla de andra som jag tyckt var så mycket sjukare.

Det är ju en del av sjukdomen, att inte se det störda i sitt egna beteende.

Gå till gruppen och få den hjälp du ska ha! Du har fått en plats för att du behöver den - då ska du banne mig få den också :) Kram!

2010-05-20 @ 09:11:05
Postat av: My

Bra beslut att fortsätta gå i gruppen. Det är precis som du säger; det får ta sin tid. Och troligen är det dina egna hjärnspöken som säger att du inte passar in, att de andra kanske tycker och tänker så och så.....men troligen är det också dina spöken. För de kanske inte alls tänker så. De vet säkert också att många mår väldigt dåligt utan att för den skull ha ärr på kroppen. Jag har upptäckt att man ofta har en väldigt förståelse för varandra oavsett,... patienter emellan. Ärr eller inte.....Kanske är de andra också osäkra och rädda, och därför tysta, tittar ner o.s.v.



Du är stark som ger det hela en chans. Kramar!

2010-05-20 @ 21:57:31 / URL: http://tankarimy.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:




RSS 2.0
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!
PokerCasinoBonus