Igår pratade min psykoterapeut om något som heter emotionellt instabil personlighetsstörning (IPS?). Hon satte inte diagnosen på mig än, men att höra henne beskriva de olika kriterierna var som att höra en beskrivning av mig (om än en lightversion av det). Det handlar om att inte kunna hantera sina känslor på ett konstruktivt sätt, att känna enormt starka känslor och leva i en värld utan gråzoner: Det är antingen älska-hata, svart-vitt, leva-dö, fet-smal osv. Ofta är sättet man agerar väldigt irrationellt, även för omgivningen (det kan handla om att handla för mycket, bli aggressiv, gå och lägga sig, hetsäta etc) Man hamnar alltså lätt i missbruk, ätstörningar, självskadebeteende.

Jag kände som sagt igen väldigt mycket av de här grejerna. Även andra saker hon tog upp kände jag igen, mer eller mindre, tex svårigheter som kan uppkomma i relationer till andra, ena stunden älskar man, andra stunden hatar man, tvivlar/utestänger etc. Mycket av detta bottnar också i den invalidering man gör av sig själv, det självhat man har. När man inte gillar sig själv och känslolivet stormar fram och tillbaka (enorma toppar och dalar som håller i sig länge) leder detta till ett tvivel på sig själv. Man kan inte lita på sig själv längre.

Jag har funderat som bara den på gårdagens möte med min psykoterapeut. Det var omvälvande på något sätt när hon pratade om det här och jag är villig att ge dialektisk beteendeterapi i en chans. Men först ska jag gå på fyra introduktionsträffar innan jag beslutar mig till fullo för att skriva på det kontrakt man ska göra.

Min psykoterapeut sa att behandlingen består av en gruppträff/vecka och ett individuellt samtal/vecka.
I gruppen är det som en kurs, man lär sig olika färdigheter och får öva på dessa både där och hemma. Det är alltså ingen gruppterapi på det sättet att man sitter och pratar om sina problem där. Det gör man däremot på de individuella samtalen. För då fokuserar jag och terapeuten på mig och det jag behöver bearbeta (bekämpa ätstörningen). Till min hjälp kommer jag att ha ett verktyg där jag får skatta mitt tillstånd varje dag (morgon, middag, kväll), dvs den nivå 1-5 tror jag det var.. som jag ligger på när det gäller: Depression, ångest, självskadebeteende/självmordstankar etc. Där jag skattar höga siffror kan jag kommentera och sedan gör vi en kedjeanalys på det.

Låt säga att jag t ex hetsäter ikväll; då hade jag kanske skattat min nivå av ångest väldigt högt tis kväll och sen hade jag skrivit hetsätning i kommentarsfältet och jag och min psykoterapeut hade gjort en kedjeanalys på det som hände.

Jag skulle egentligen kunna beskriva mer, men känner att det nog blir lite väl långt inlägg... booring..:) Men vad tror ni? det låter faktiskt som något man skulle ge en chans. Om inte annat kommer jag nog lära mig mycket om mig själv under året som behandlingen pågår...