...på ett bättre sätt än hets (och svält). Hur gör man det? Det är där en stor del av lösningen finns; i svaret på den frågan. Själv räcker det med minsta lilla kommentar, minsta trötthet, minsta besvikelse, motgång etc, så finns hetsen där som ett botemedel för mig. En medicin mot det onda. Samtidigt är det också den uppehållande faktorn. För utan att bekämpa hetsen och svälten så kvittar det, då kommer jag aldrig bli frisk. Jag måste våga vara i känslan... vilken känsla det än är jag känner.

Det vågade jag inte för 10 minuter sedan. Jag ringde min sambo på väg hem från "Inför DBT-gruppen". Han ska grilla ikväll (ja, han ska grilla, inte jag). Kände en plötslig, stark känsla, ett mood som övermannade mig. Men ändå luddigt, många känslor på en och samma gång. Fan vad jag inte står ut med oset från mat, vare sig den gör i ugn eller på grill. Han vill bara locka mig, fresta mig att äta! Så vad kände jag? Ilska, frustration, rädsla. Väldigt många känslor på en och samma gång. Ensamheten, känslan att han skiter i mina känslor.

Samtidigt är det så varmt ute. Det är hemskt...jag kan inte förmå mig att vara lättklädd. Vill bara springa och gömma mig nånstans. Jag var dötrött på väg hem från jobbet (har ingen AC i bilen så den var kokhet), men visste att hunden väntade på mig. Hon behöver omsorg, få göra sina behov, äta. Och så har hon en matte som inte orkar, som inte känner sig värdig, som inte kan hantera att ha ansvar. Som inte orkar springa ut en gång i timmen och kissa... självklart rastade jag henne (men det är otroligt jobbigt när jag bara vill lägga mig på soffan och dö...)

Snart kommer sambon hem och tänder grillen... hjälp mig.