Bättre dag

Skönt med en dag med mindre ångest... idag längtar jag inte ens till jobbet! Och det är inte dåligt för att va jag. Men ofta är det så att när man inte är ledig vill man vara ledig och tvärtom...

Om en vecka och en dag åker jag till London! Och en dag som denna längtar jag. Ska bli underbart. Härligt också att det bara är snutten och jag, dvs hundfria:) att ha en hund är bindande på många sätt. Man blir väckt tidigt, kan inte mysa för att hunden gnyr, ut i ur och skur etc... men i London, då är det bara jag och min S.

Samtidigt känns faktiskt det lite skrämmande... vart är vi i vårt förhållande? Kommer vi stå ut med varandra... hihi... hur kommer det kännas? Kan tänka mig att det är lite som om man har barn och har en barnfri kväll. Plötsligt är man älskande för varandra, inte bara mamma och pappa. Eller som i vårt fall: matte och husse:)
Jag har tankar på att faktiskt göra en resa varje år. Uppleva olika saker. Komma iväg lite. Tror det är befriande... på något sätt... skönt att vara i en annan miljö, bli trött av nya intryck, få lite annat att tänka på. Samtidigt som det självklart kan vara minst lika jobbigt. men jag måste öva mig på det jobbiga! Måste utsätta mig för det som inte känns tryggt. Det är nog viktigt för tillfrisknandet.

Jag tänker dock inte lura någon av er läsare till att tro att allt är så himla bra, nej, det är tufft. På något vis tar man det som självklart att det kommer fram. Men det krävs att man kämpar.. DOCK, jag har framkallat lite kräkningar idag, och det är en jäkligt farlig balansgång att vara ute på! Ett felsteg så faller jag djupare och det får inte hända. Jag har dock ätit regelbundet så långt under dagen och jag får inte glömma att ge mig själv beröm för det. Livet, jag är på gång!!! jag förtjänar att må bra och det gör ni också alla mina underbara bloggvänner. Tack för att ni finns. Kram


Kommentarer
Postat av: ellinor

Du verkar i allafall lite hoppfullare idag även om jag såklart förstår att allt inte är bra. Jag reste mycket innan jag fick min panikångest. Var sambo i ca 3 år med en kille. Och vi reste mycket. Och var skönt faktiskt att komma bort från vardagen. Även om jag inte kunde lämna alla problem hemma. Men kan vara skönare att tex ha en ätstörning i Mexico än i Sthlm. Fast hade ju ingen panikångest då. och då var det ju lättare.

Tänkte på en sak du skrev att om man satsar 110% på att bli frisk och så blir man det inte blir man så besviken på sig själv. Så kände jag när jag gick på capio. Kände krav från mig själv från familj, släkt de på capio. En himla press. Och minns min faster sa att detta kanske är din sista chans att bli frisk. Tänk vilken press. Och nu har jag slutat dagvården och är långt i från frisk. Och visst är jag besviken på mig själv. Borde ha kämpat mer. Trycker ned mig själv. Så tror inte man kan bli frisk om man pressar sig själv för mycket eller om andra pressar en. Eller vet inte. Om jag visste hur man blev frisk skulle jag inte ha några ätstörningar.

2010-07-20 @ 13:53:50 / URL: http://ellinorss.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:




RSS 2.0
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!
PokerCasinoBonus