Dåligt samvete

ja visst kan man undra om man vill bli frisk, fast jag tänker vill jag vara sjuk. nä det vill jag inte. vill jag tänka på mat och vikt hela tiden, NÄ. tror inte du vill det heller fast tankarna lurar dig. sen att trivas med sig själv tar ju ett tag. din sambo har den bästa.han älskar dig för den du är. ok du mår dåligt i bland, men du är JENNY inte en sjukdom. kram

Jag har också ätit upp julens godissaker i förtid. Godis som jag, precis som du, skulle ge bort. Man känner sig så enormt värdelös när man gör så. Man gör det för att man bara måste just då, men sedan ångrar man sig dubbelt upp. Inte bara att man ätit en massa onyttigheter, utan dessutom för att man ätit upp julkappar!! Men nu går vi framåt vännen.....ett steg i taget.....



Vad bra att du har en sådan fin sambo förresten. Kram på dig!

Man identifierar sig med sjukdomen och till slut blir den en trygghet att luta sig tillbaka emot när saker och ting känns svårt. Men som sagt, man får ställa sig själv mot väggen och fråga sig om det är värt att leva så resten av livet? Och svaret är förstås Nej, det vill vi inte, eller hur? Skönt att höra att du har en sån underbar sambo, det betyder ju jättemycket. Kram!

Så där tänker jag också, min man förtjänar någon bättre en mig. Men man måste ju skilja på det som försigår inne i ens eget huvud och vad som är verkligt. Jag är övertygad om att din sambo älskar dig och vill vara med dig på grund av kvaliteter hos dig som du har svårt att se själv. Du kämpar för en bättre framtid och det är starkt!