En 'sån där' dag....
1. min sambo åker iväg imon, kommer sakna honom, vara ensam när jobbiga tankar kommer, har inga vänner att träffa och umgås med...det är verkligen sant. Jag har inget umgänge, ingen som ringer mig, som jag kan ringa (förutom min syster då..)... Visst låter det patetiskt? :( Saknar faktiskt någon att ringa och skvallra med. Att skratta med, att shoppa med, bara hänga med. Ha roligt tillsammans med!
2. pratade med min syster innan.. vi pratade om modé, vad vi passar och inte passar i. Jag skojade bort lite att jag hatar min kropp och det är något jag får leva med. Då sa hon att hon tycker jag är "jättefin". Och jag dog. Kände hur mina tårar trängde fram. Jag hatar det! Hatar det!! Vill inte höra att någon tycker jag är "fin"; Fin är likamed "inte smal". Hatar det....så mycket....
3. vägde mig. Vill inget hellre än att gå ned i vikt!!! Men det är ju inget alternativ längre. Det är uteslutet för mig. Jag FÅR inte det. Fan fan fan fan fan fan fan. Hatar mig själv och min kropp. Varför kämpar jag? Varför matar jag mig själv regelbundet varje dag? Jag hatar ju mig själv. Så mycket!
Sitter nu här med svidande, blödande handleder och tårarna forsande nerför kinderna.
Har ännu en händelselös helg framför mig. Fylld med självhat. Och regelbundna måltider.
vännen då. men lovar dig att tankarna som du tänker om din kropp och ser i spegeln är inte de andra tänker när de ser dig. när din syster tycker du är fin så menar hon fin. fin är ju en komplimang. men vet ju hur man kan tänka. men jag vet hur du ser ut nu. såg bilderna från London i din fb. och du är VACKER och skulle inte skriva det om jag inte menade det. Första gången jag gick in på din fb och såg din profilbild var det första jag tänkte hur vacker du är. Du har jättefin kropp. Skulle dö för att ha den. Du är SMAL!!!!!!!!!! Men jag vet efter 18 år med ätstörningar och alla de vikter att man inte kan se det. och vet att om nån säger nån komplimang är det lätt att överanalysera det till något negativt. men är bra att du ändå tänker att du inte kan gå ned i vikt även om dina anorektiska tankar skriker åt dig att du behöver rasa ned i vikt. du går ändå emot de anorektiska tankarna och det är starkt när de skriker och ångesten är hög. hoppas din fredagskväll blir ok i alla fall. kram
dina ord i min blogg värmde rakt in.. vill kunna göra detsamma för dig nu.. jag känner precis som du, ingen att umgås med längre.. ju mer sjuk man blev ju mindre vänner... Jag är gärna din vän... oj vad det lät fjortisaktigt... sorry...=) Jag vill inte att du ska skära dig o skada dig, du vet att det bara bygger på det där självhatet.. Det är inte värt det, du är inte värd det. Du är värld att må fan så mycket bättre... ett steg i taget.. andas, se framåt o dröm... sluta aldrig att drömma.. Livet är inte enkelt, inte alls.. Någon sa till mig i kväll att allt som sker i livet stärker en.. vill så gärna tro på det.. våga tro.. VI måste försöka se det som alla andra se, att vi faktiskt klarar av det vi sätter oss för.. tänk så mycket äs försatt oss i, vilken kraft det har varit att hålla oss till det.. det är dags att ge samma kraft fast åt rätt håll.. du kan göra det.. du har varit skitduktig den senaste tiden o jag är så impad över dig.. klart att vi alla har våra sämre dagar, du har säkert din idag.. se inte det som ett nederlag, se det som att alla andra har oxå såna dagar.. jag tror på dig så in i H-lvete... Klart att du kommer sakna sambon, självklart.. MEN du kommer stå stark när han kommer hem o en erfarenhet rikare att du klarat av det... Du får gärna höra av dig om det är någonting.. Stor kram vännen...
Kram på dig, känner så väl igen det du skriver
Har inga kloka ord just nu, men vill ge dig en STOOOR kram och hålla om. Du är inte ensam vännen, det bara känns så. KRAM!
