Det är tungt nu hörni... riktigt jobbigt... jag känner ingen kraft längre. Känslan har totalt inneslutit mig, jag kan inte se utanför min bubbla av stor, svart olycka. Ända in i själen olycklig... och mycket beror på att jag tror att jag gått upp nåt hg, och minst lika mycket på att solen nu lyser med full kraft.

Jag har alltid varit en solmänniska. Älskat att sola, att va brun. Har alltid varit pepparkaksbrun så fort det varit sommar.  Legat och pressat i solen i timmar. Jag älskar fortfarande att va brun, men jag hatar att sola! Kan inte tänka mig att sitta i solen, iklädd bikini eller ens kortärmat och shorts/kjol. Fy fan... jag ryser av blotta tanken. Skillnaden är så stor på mig nu och innan. Och det gör mig så otroligt ledsen. Usch :( Mitt liv är så tomt just nu, kan jag inte bara komma ur känslan? Jag lever i känslan, jag känner den, men jag kan inte komma vidare. Varför är jag så ensam???? (förutom er läsare såklart) Jag orkar snart inte bära den här enorma ensamheten och tomheten. Vad är det med mig!? Det var ett tag sen jag var så här nerdeppad faktiskt. Jag vill inte mer. Jag Vill Inte Mer!!! Snälla ta mig härifrån.