Gomorron tjejer

Som jag sa igår är jag ensam hemma sedan igår kväll och måste faktiskt säga att det gått bra och att detta var precis vad jag behövde. Jag har varken sovit speciellt mycket bättre än vanligt och inte heller tagit sovmorgon. MEN jag har inga måsten, ingen annan att ta ansvar för utom mig själv. Ingen annan att prestera något inför. Jag kan sitta här i rosasvart blommig kjol och randig tröja, lite halvsvettig (hahah) och inte behöva vara social överhuvudtaget.

Många tror nog att en partner gör allt lättare o så, men det är faktiskt inte så för mig. Givetvis är det härligt att ha en partner, men det är absolut inget som får mig att må bättre. Snarare tvärtom ibland. Det är illa nog att känna sig otillräcklig för sig själv, som att dessutom ha någon annan att känna sig otillräcklig för. Någon annan kan inte rädda en ur ens personliga helvete, det är jag faktiskt rätt övertygad om. Visst, de kan ge en mening med livet o så, men till syvende och sist är det jag som har huvudansvaret för mig själv och min hälsa. Och det känns...

Efter de senaste dagarnas miserabla mående har jag gjort ett försök att i alla fall må något bättre. Jag mår oftast bättre när jag pysslar om mitt utseende. Det kan kännas futtigt och onödigt och som att man tar på ett "fake" ansikte för omvärlden. Men så ser inte jag det. Det enda som kan va negativt är att människor faktiskt inte förstår hur dåligt man egentligen mår. Det är inte alltid bra. Men i alla fall, ser jag iaf liiiite bättre ut så känner jag mig piggare och gladare. 

Så förutom att sminka mig, vilket jag gör varje morgon av ren vana, har jag idag rakat benen..! Och det är en seger. Det var alltså inte gjort på jag vet inte hur länge! Tänker dock inte ge en beskrivning på hur rakapparaten nästan kärvade fast halvvägs upp på benen (hahah)... Nää skämt åsido... jag har inte så grov hårväxt egentligen men det kändes inte fräscht precist. Och så efter rakningen sprutade jag på massa med bus (brun utan sol), så nu jäklar hoppas jag på en klassisk orange bränna. hmm..

Undrar hur matdagen kommer att bli. Känner som vanligt en längtan efter hets (bästa vännen och värsta fienden), men samtidigt kommer man ju inte längre undan med byxor och långärmat utan att krevera i värmen och då känner jag saknaden efter hösten och vinterns möjlighet att gömma sig i alla kläder.

*många kramar till er alla*