Ingen ordning what so ever på maten idag. Hetsat. MEN det jag skrev igår står jag fast vid; jag hatar äs, jag kommer inte ge upp. Jag kommer att vinna över det här sjuka. Jag är fast besluten. Då gäller det för mig att gå vidare till middagen med älsklingen ikväll. Det kommer bli en rak höger åt äs! Tji fick äs, som lurat mig i sin fälla idag. Det kommer iaf bli 1-1. Han är så jäkla stark, alldeles för stark än, men som ni såg igår så är jag på gång. Jag är rädd, men också förbannad, vill mosa äs fullständigt..! (försöker peppa mig själv)

Med det sagt kan jag fortsätta prata om dagen, som varit lång... jag har varit svag idag. Känt mig sårbar ända sedan morgonen. Hade möte med alla kollegor idag på morgonen och berättade för dem om lite nya rutiner, arbetssätt och metoder. Så fort någon fällde en negativ kommentar, kände jag hur jag trycktes längre och längre ner i mina skor. Inombords har jag känt mig totalt utbränd för att vara riktigt ärlig. Känt känslor som att; jag orkar inte...ta mig hem... jag vill hem och hetsa (skrek äs flera gånger idag).

Jag var nära att följa äs röst och min känsla av att vilja åka hem, inte orka mer. Men jag hade inte den valmöjligheten, min arbetsmoral hindrade mig. För efter mötet skulle jag ta emot en kvinna som ska praktisera hos oss (jag ska vara hennes handledare under 3 månader nu och lägga upp hennes schema, se till att hon har arbetsuppgifter etc). Det är mycket med sekretess etc att tänka på, mycket rutiner att komma in i och jag känner att "jag hinner inte med det här just nu..." men jag är fast besluten att hon ska få en bra/värdefull praktik som hon har nytta av i sina kommande studier och hon ska slippa känna sig i vägen o så som man lätt kan göra när alla andra har fullt upp. Hon kommer få en bra, givande praktik, det ska jag se till.

I övrigt.. vill vara ledig just nu. Orkar inte med något alls just nu känns det som... ber varje dag om att få magsjuka/feber/influensa (vad sjutton som helst!) för att ha en ursäkt att stanna hemma. Men då får jag bara 10 ggr mer jobb att ta igen när jag är tillbaka på jobbet...tyvärr är det ju så. Sjukskrivning är inte aktuellt just nu... men kanske blir det oundvikligt till slut. I alla fall en viss procent.

Mycket jobbsnack nu känner jag och det är inte det jag vill fokusera på här. Det är en tillräckligt stor del av mitt liv ändå. Jag är trött. Tänker på kvällens middag. Snälla sänd mig stöttning i era tankar. Jag måste orka peppa mig att orka med det här. Äs, släpp taget, jag har varit din marionettdocka allt för länge...