Vet inte ens hur och vad jag ska skriva. JAG ÄR GLAD! Jag mår faktiskt bra.

Hur är det möjligt?? Vad händer??

Jag känner sån lust till livet! Detta gör mig förvirrad eftersom jag inte för så länge sen kände mig djupt nedstämd. Antingen är det något personlighetsfel(??) att det skiftar så här, eller så är det så här ryckigt det är när man är på väg att bli frisk ur en ätstörning?

Jag vet inte, och jag kanske inte behöver veta heller? Jag har bara haft en alldeles underbar helg (inga hetsätningar, ingen svält = fy fasen rent ut sagt vad jag har kämpat ska ni veta!). Det känns som att jag skiter i tjockkänslor och allt sånt. Det betyder liksom ingenting, för jag mår bara så himla BRA just nu!


Lördagsmiddag: Banangratinerad kassler i sherrysås    Söndagsmiddag hos svärmor: Lax, potatis och sååås
och ris         

Det finns massor av saker jag måste fortsätta jobba med mat- och beteendemässigt, men det jag lyckats att uppnå det senaste halvåret är att jag äter både hemma, på jobbet, tillsammans med andra, på fester osv UTAN PROBLEM längre! Alltså ååå, fatta hur stort det är för mig. Det är så förbaskat jäkla SKÖNT och helt underbart! Jag äter av allt, känner glädje av att dela en måltid med andra och att träffa folk igen.

Alltså jag vet inte vad jag ska skriva mer just nu..!

ÅÅHHHHHHH!!!!!!! <3