Att så frön till förändring
Jaha då var det eftermiddag. Å, jag känner faktiskt att jag har gjort ett bra jobb idag. Bland annat träffade jag en kille som för fyra månader sedan missbrukade olika droger och tabletter och hamnade på avgiftning. Han använder fortfarande smärtstillande tabletter (fast lever i förnekelse, för jag tror att han missbrukar ganska aktivt både det ena och det andra.. IBLAND talar faktiskt känslan sanning). 
MEN, jag har nått fram till honom såpass att jag t o m fått ut ett läkarutlåtande. Han kommer på alla tider vi bokar, gör allt vi kommer överens om osv. Det är JÄTTEBRA tecken alltihop. Dock vet jag att han förmodligen kommer behöva mer stöd för att kunna få (och behålla) ett arbete, än vad han i nuläget kan acceptera att ta emot från mig och min arbetsgivare.
Mitt hjärta bloder för denne kille. Jag VET hur svårt det är att bryta ett beroende. Jag kommer aldrig, aldrig, ALDRIG klandra någon som inte lyckats bryta och/eller ljuger mig rätt upp i ansiktet om det, för jag VET hur jävla svårt det är. DÄREMOT kan man så frön till förändring hos personen om man väl skapat ett förtroende och tillit sinsemellan.
Förutom möte med honom så har jag haft möte med en annan tjej och efter det hållit i ett informationsmöte för ett antal personer.
På tal om annat; Alltså min mage är så svullen så jag vet inte vad jag ska göra snart alltså!! Är det någon av er som upplevt samma sak? Jag tror att det har att göra med det frekventa kräkande jag ägnade mig åt under vintern..?? Det gör i vilket fall som helst det inte lättare att äta om man säger så.. Fan vad jag får kämpa!! Jag skojar inte när jag säger att jag ser ut att vara gravid i fjärde månaden om jag inte drar in magen (vilket jag ju givetvis gör hela tiden)! 
Trots tillståndet på magen så tuggar jag på.. INGET blir bättre av att svälta eller hetsäta/kräkas.
INGET!!!
För en timme sedan åt jag mellanmål tillsammans med min sambo som är ute och springer nu. Det blev en portion fil m musli och en banan i. Till jobbet idag hade jag med mig matlåda av gårdagens middag:
Fläskfilé med hasselbackspotatis och broccoli
Nähä hörni, det här blir en roman som vanligt. Tack för att ni står ut med mig!:) KRAM
Tack för din fina kommentar, och jag lovar att mejla om det är något! Det betyder jättemycket för mig att du visar att du bryr dig! Och du ska veta att du jättegärna får mejla mig med om det är något! <3
Va härligt att kunna hjälpa någon så pass mycket, förstår att du skapat ett förtroende till honom. Du verkar vara en förtroende ingivande person.
Jag har oxå gravidmage ibland, på riktigt, visar jag någon så håller de med mig. Vet inte vad det beror på men det är inte lätt att stå ut med det.
Kram och tack för att du finns här.
sv: Exakt! <3
Du är så bra Jenny! Stora kramar<3
http://sofilindberg.myshowroom.se/ Denna tjej har bloggat om sin fd bulimi och har skrivit om hur hon ibland får jätteuppsvullen mage och varit till sjukhuset osv och läkarna har tagit prover och tror det beror på hennes fb bulimi. Men kan inte minnas att hon skrivit ut exakt vad läkarna sagt att det varit, men upplever du det som ett problem och det inte bara är hjärnspöken så kanske du borde boka läkartid?
Vad är du du jobbar med?
Jobbar du som arbetsterapeut?:-)
Min mage är väldigt utstående jämt i avslappnat läge. Och jag menar väldigt. Det ser inte i närheten till normalt ut. Jag vet att det har blivit så av åren med bulimi. Hade ej så innan. Jag tror i mitt fall det beror på att magen blivit paj av de enorma mängder jag hetsade. När jag skulle bli frisk så slutade jag också spy långt innan hetsbeteendet försvann så jag tänjde min mage till bristningsgränsen utan att tömma den väldigt många gånger. Nu tar magen verkligen konsekvenserna av det här.
Men jag kan också säga det här, att jag har haft så mkt smärta i magen nästan dagligen i flera år under bulimin och efter jag blev bättre. Men nu, ca ett år sen jag blev relativt frisk så har det nästintill försvunnit. Så min teori är också att om de smärtorna som jag led så mkt av under så lång tid kan försvinna, så kan mkt annat bli bättre/bra också t.ex den sk "gravidmagen". Jag hoppas på det så att jag en vacker dag kan ta på mig något annat än svarta lösa tröjor som döljer magen. MEN om inte så är det ändå värt det tio gånger om, för nu har jag ett liv som är värt att leva till skillnad från när jag var vansinnigt deprimerad och bulimisk.
