Binging part 2
Med dörren låst så hugger jag in direkt på en semla, får grädde runt munnen och vaniljsocker på byxorna.
Å vad gott.. å gud vad gott..!!! 
Jag sätter på ugnen och slänger in rabarberpajen. Fram med en skål och vispar grädden, samtidigt som jag hugger in på den andra semlan och tar en jättetugga av kexchokladen.
Bär in glassen och chokladen till vardagsrumsbordet och när jag kommer ut i köket igen och öppnar köksskåpet efter Mariekexen ser jag nudlarna vi köpte i Ullared.
På med spisplattan! 3 påsar nudlar med biffsmak. Koka, koka.. Klart på ett kick! Hugger in på den tredje semlan och hinkar dricka mellan varven. Häller upp nudlarna och börjar käka även av dem. Fram med handduk att torka mig på. Slabbar lite. Av med ugnen, ner med pajen i grädden POFF!!
Bär in allt till vardagsumsbordet. springer ut i köket och hämtar Spannen.. the spann... icke att förglömma. Det som åker in nu ska också ut sen. UT UT UT!! I med två plastpåsar. Har lärt mig av forna "läckande" misstag. Usch, inte kul att skura och hålla på när påsarna visar sig ha nåt litet hål i sig. In till vardagsrummet, ställer spannen på golvet och börjar vräka i mig allt huller om buller, hittar mer i kylskåpet, rester.
dricker dricker dricker.
Så kommer första hulkandet.. det är sprängfullt i magen. Jag kastar mig över spannen. Ser bara ut som att det är vätska som kommer ut. FAN!!!!! Fyller på med mer glass. Det brukar föra med sig det andra ut. Nästa gång spyimpulsen kommer är jag snabbt på. Det är inte gott att äta längre, allt känns bara som ett tvång. Ett jävla skit rent ut sagt.
Trycker in mer och mer och mer för att inte tänka. För att slippa det dåliga samvetet. Hunden gnäller. "Snart gumman, snart är matte klar så ska vi går ut" säger jag mellan tuggorna och kräkningarna. Jävla dålig matte du är, FY FAN rent ut sagt. Fy fan för dig Jenny..! Svullet ansikte i spegeln. Äckel!
Så är det över. Det är slut. Finito.
Bara disken kvar.
Och alla smulor.
Och mina kletiga händer.
Och en tom själ.
Spyr någon gång till, tills det svider av syra så det gör ont i halsen. Men känner mig inte säker på att allt kommit upp ändå. Det ligger i magen.. det ligger kvar där. Usch. Usch! Jag snyftar till. Hunden gnäller igen. Just det, åå.. lilla gumman..! Jag knyter ihop de dubbla påsarna och lägger ner spyan i påsen med de förpackningar som visar vad jag vräkt i mig.
Går ut med vovven i kopplet och "soppåsen" i näven. Möter min farbror "Hej heeej! Kul att se dig. Hej då!" Går till soporna och sen vidare för att kissa hunden. Försöker att inte tänka på det jag nyss gjort och hur jag mår. Det går över.
Det går över.
Å vännen!
Det blir bättre, jag lovar!
KRAM
Stor, sorlig igenkänningsfaktor. Trots att min senaste hetsätning ligger snart två veckor bort i tiden är den ändå alltid så nära, så nära. (Och jag saknar den, på riktigt. Saknar den och bävar inför den).
Det är befriande med ärlighet. Trots att man vet att man inte är ensam om sin "knasiga" sjukdom känns det ofta som om "ingen annan är så knasig som jag" och "ingen annan är så okontrollerad och äter så knäppt som jag". Att du har mod att berätta om den "fulaste" delen av sjukdomen är värt en eloge. Fler borde göra det, för att inte sjukdomen ska kännas så jävla ensam och extrem.
Som när du kommenterade ett inlägg hos mig om det här med att inte äta tuggummi (alt. räkna ut kcalinnehållet först) - fy fan vad skönt det är att emellanåt slippa känna sig så fruktansvärt udda. Självklart är det inte en sjukdom man önskar någon, men det är ändå trösterikt att inte vara ensam om sin "galenskap".
Vi ska ur det här, så är det bara.
Stora kramar och tack för att du har mod att berätta.
Satt och grät när jag läste dessa två inlägg. Det är så hemskt.. Så tycker man att man inte borde känna igen sig men i princip alla tankar & känslor skulle kunna komma från mig själv. Var där igår, den där stressen innan man kommer inanför dörren och ÄNTLIGEN kan få trycka i sig av allt möjligt.
Känner mig som en gris då jag stått framför spisen och värmt på något samtidigt som jag mölt i mig allt annat som går att äta innan allt ställs på bordet. Så ja, detta VAR triggande att läsa. Men väldigt bra då iallafall jag tänkte att gud vad skönt, det är inte bara jag som har dessa extrema hetserna. Det är inte bara jag som trycker i mig så mycket det går när jag står och kokar nudlar. osv.
Så tack, det var ett väldigt givande inlägg! Och du, fortsätt kämpa!Jag blir alltid lika glad att läsa om hur du kämpar.
Oj vad jag känner igen mig, samma hemska skuldkänslor av att försaka djuren. jag har en en underbar kattunge som springer efter mig och undrar vad matte gör. att man väljer beteendet före dom är ju sjukt bara det! hoppas du mår bättre snart, kram!
Stor eloge för att du berättar, starkt gjort. Som Helle skriver så gör din ärlighet att andra slipper vara ensama i skit sjukdomen!
Sen önskar jag dig verkligen inte den skit som piss sjukdomen för med sig. Du är värd så sjukt mycket mer.
Tänk om man kunde spola tillbaka tiden och göra om det man ville då hade man kanske mått bättre idag. Jag hade iaf gett de som sa att jag bara åt onyttigt och borde träna mer en riktig käftsmäll. Och så skulle jag bli forskare och komma på ett vaccin mot ätstörningar, det hade vart något!
Ta hand om dig nu gumman så får du en extra stor kram!!
Så många år jag levt med det du beskriver i dessa inlägg. Dag ut och dag in.
Nu har jag mått ganska bra och varit relativt frisk i över ett år. Så det går. Har varit en helsikes lång resa men det går (vilket jag aldrig trodde att det skulle göra). Så fortsätt du bara sträva efter det friska och var snäll mot dig själv när du faller så reser du dig snabbare (min teori). För faller gör man, det gör "vanliga" människor också. Ta hand om dig, kram
Det blir bättre, du kämpar så bra <3
Hoppas du kunde få en bra kväll iallafall?
Tack :D
Många kramar
...
vet inte vad jag ska säga. Finns det något rätt att säga?
Du är otroligt modig som berättar så ordagrant, och det här är vad jag har saknat... Någon som verkligen beskriver hur det är, hur man kan bete sig. Allting är så "tabu" annars och det är lätt att känna sig helt ensam.
MÅNGA kramar till dig <3 Detta gör dig inte till en hemsk människa. Detta gör dig inte äcklig. DU är underbar men din person döljs bakom en sjuk fasad. KRAMKRAMKRAM
Mycket starkt gjort av dig att beskriva ätstörningen ur den hemska och otäcka verkligheten. Kunde lika väl ha varit min dag du beskrev.
STOOOOR KRAM!<3
