Ah men..!
"Problemet" är att jag är hungrig hungrig hungrig.. HUNGRIIIIIIIIIG!
Jag kan på fullt allvar äta en normalportion och sedan känna mig hungrigare än jag var när jag började..! Och då är jag rädd att ta en portion till för jag tänker att "tänk så blir jag inte mätt efter den portionen HELLER??" "Tänk så kan jag inte sluta!" "Det är lika bra att vräka i sig alldeles för mycket för att sedan spy" och så PANG!!
Pang, så finner jag mig kräkandes och förbannandes mig själv.
Så nu har jag tagit på mig offerkoftan och måste beklaga mig lite: Det är ju liksom själva F - N (!) att jag inte kan bli mätt när jag verkligen försöker med vanlig mat och portioner..! Det är precis som att kroppen vill att jag ska klara allt perfekt NU!? den reagerar som att jag rent känslomässigt ska kunna hantera all slags mat i tillräckliga portioner, flera gånger om dagen.
aaaahhhhrrrrggggg!!
Missförstå mig inte, för jag har ångest just nu. Jag kommer äta mitt mellanmål sen som vanligt (som alltid), följt av kvällsmat och kvällsmål.
Men just nu, just nu är jag ett OFFER.
BÖL!!!
Jag känner igen den där känslan av omättlig hunger. Den kom när jag var på väg upp från undervikt och var fruktansvärd. Jag får väl erkänna att jag hade svårt att förlita mig på den men egentligen är det nog bara kroppens sätt att säga att den vill ha mat. Du har ju försatt din kropp i svält en lång period och den har anpassat sig till det. Nu när du ger den näring så skriker den efter mer. Den vill ta igen det den förlorat och börja bygga upp kroppen igen. Lättare sagt än gjort, jag vet, men försök att äta tills du är mätt. Sluta inte när du tycker att det borde räcka, utan ta en portion till, en macka, en frukt, vad som helst...
Sedan får man faktiskt tycka synd om sig ibland.
KRAM
Jag hade samma problem i början av förra året då jag hade varit ganska tunn en längre tid. Jag kunde äta en hämtpizza och sen genast vilja äta en till (utan att kräkas däremellan). Jag fick panik, hamnade på psyk och lyckades stabilisera ätandet lite mer, men jag tror precis som Anni att kroppen egentligen inte spelar oss ett spratt, den vill verkligen ha så mycket mat.
Men visst är det svårt, förbannat svårt. Man är så van vid att förlita sig på den mentala "kontrollen" att det känns närmast bisarrt när man försöker lyssna på vad kroppen har för åsikt i stället. Det blir lätt att man snubblar på logiken och "passar på att vräka i sig mer mat" när man känner att kroppen inte är nöjd med vad hjärnan har bestämt är nog.
Jag tycker du är väldigt strong som håller fast vid det regelbundna ätandet, en eloge till dig!
Kramar
Inga kloka ord till dig idag, bara ledsen för din skull. Offerkoftan hänger tung på mina axlar också.
Stor kram
Det är okej att ta flera portioner! Din kropp och sinne skriker efter mat efter alla år av självsvält och hetsätning så du kan mer än gärna ge kroppen mer mat - större portioner eller ta flera gånger. Det är inte konstigt att du är hungrig trots att du äter "normala" portioner, så var det för mig i början också! Massa kramar <3
Som alla andra säger är det kroppen som VILL ha mer mat och behöver mer mat, den är inte stabil på länga vägar.
Sen iom att du fortfarande spyr ställer ju till det extra för kroppen, den blir ännu mer ostabil och vill ha ännu mer näring.
Kämpa på <33 du är stark stark stark
Jag är oftast inte hungrig, men märker allt oftare hur det drar igång först när jag stort sett ätit färdigt ex. lunchen. Antagligen väcks hungerskänslorna till liv då, efter att ha legat i lååååång dvala. Men det är en jobbig känsla. Och jag blir precis som du, rädd för att äta mer. För jag litar inte på kroppen. Kanske är det det man borde göra, och faktiskt tillåta sig att äta lite mer när man känner så. Att faktiskt tillgodose att kroppen vill ha åtminstone lite mer mat... och att det är ok...
Kram!
Har följt dig ett bra tag nu och tycker att du kämpar på så himla bra! jag vet själv vilket helvete det är att vara fast i en ätstörning. Jag känner även igen mig med det du skriver om att man blir hungrigare efter man ätit och rädslan för att överäta.
Fortsätt att kämpa på, jag hejar på dig!
