Jag klarade dagen igår briljant om man ser till hur sjuk jag faktiskt är i ätstörningar. Shit vad jag har kommit långt alltså! Jag kan hantera situationer som jag förut inte ens utsatte mig för.. alternativt som fick mig att få extrem ångest.

Färdigbredda frallor när vi kom till stället där vi skulle vara. Bilen jag åkte i var försenad och alltså hade i princip alla resterande kollegor hunnit sätta sig och äta upp sina frallor innan jag började äta.

Lunchen blev framflyttad en halvtimme (vilket alla tyckte var jobbigt, ätstörning eller ej).

MEN...

För ja... det finns ett men i min framgångssaga:( Trots att jag klarade äta både fralla och lunch (MED potatis annars ingen fullständig lunch). Em-fikat gick inte alls. Det dukades upp i form av efterrättsbuffé "endast" en timme efter att lunchen var avslutad. Tog inget av den. Här är det lite frågetecken till mig själv: visst, jag var inte hungrig, inte ens sugen, men skulle jag tagit ändå? Varför var jag inte sugen? pga äs?

Vill dock förtydliga att jag inte avstod för att svälta/känna mig stark, jag tog och åt en medhavd frukt i konferensrummet en stund senare när jag kände att det var dags att fylla på (satt längst fram så alla åg mig äta, det hade jag aldrig klarat för några månader sedan kan jag säga...).

På kvällen åt jag renskavsgryta och potatismos.

Men äsch, överlag tycker jag det gick bra, nästan G+ på den väl?!:)