Orerande om chef, sambo, läkare (bara massa män!)
När sambon kom upp i morse berättade jag för honom hur nedstämd jag var och jag berättade även om mina skuldkänslor gentemot honom (att jag inte har lust till sex fast jag älskar honom, att jag vill vara en glad sambo, men att jag just nu verkligen får kämpa med de mest basala sakerna i livet). Han förstår mig och lyssnade verkligen på mig. Efter ett tag steg han upp från stolen där han satt och gick fram och gav mig en jättekram.
Att han blivit sån bra lyssnare har att göra med att jag bröt ihop inför honom för någon vecka sen. Sa att jag vill att han ska fråga mig mer hur jag mår och LYSSNA när jag svarar. Bara finnas här, för jag har ett stort behov av det. Han behöver inte ge råd eller försöker lösa saker och ting. Bara "låna ut" sina öron och visa att han bryr sig.
Jag förundras i princip varje dag över vilken enkel person han är. Och då menar jag enkel som något väldigt positivt. Han är tillfreds med sig själv och livet, älskar löjliga tv-program (haha), engagerar sig i samhällsliv och gör vad han känner för. Jag lär mig så mycket bara genom att ha honom i mitt liv för han ser livet på ett helt annat sätt än mig.
Efter att inte ha tränat på flera år så har han nu bestämt sig för att springa Göteborgsvarvet (jag ska vara maskot hahah) och han är fullständigt nöjd med om han kommer ut 30 min 2ggr/vecka. Det är ju helt underbart!
Så varje gång han ska ut och springa så utför han uppvärmningsövningar i sina nya löpartights framför mig och hunden. HAHA! hur skitkul är inte det? han har noll koordination och är stel som en snöskyffel. Garanterat skratt varenda gång! Älskar det! Det enda som möjligtvis är ännu roligare är stretchingen efter passet :D
NÄÄ, blö, nu ska jag sluta orera över honom, vi har ups and downs precis som alla andra.
Tänker på er därute så ska ta en sväng till er nu och se vad som händer. Kram<3<3<3
Tycker det där är så svårt.. jag har så dligt samvete för mina humörsvängningar. Han får verkligen stå ut med mycket, att jag kan börja gråta av att han inte lyssnar en gång. För att nästa gång han inte lyssnar bli skitförbannad, men han står ut. Jag är så tacksam för det.. det känns som att man ena stunden tänker att 'hur svårt kan det vara, jag begär inte mycket' för att nästa stund inse att det ibland är skitjobbigt att vara i närheten av mig..
känner även igen mig i det där att lära sig av att se någon annan leva.. helt sjukt hur man förundras av de simplaste sakerna.. jag minns när jag såg min karl äta lite chips, stänga igen påsen och sedan gå vidare med att kolla texttv.. jag var i chock! Han gick vidare med något annat.. Aanyhow, hejhej! :P
Jag förstår att du har dåligt samvete över att du inte har sexlust mm. Hade jag med när jag va ihop med mitt ex. Va mest att jag "ställde upp" liksom =/ Men du är sjuk och kan inte hjälpa det. Skönt att han lyssnar och försöker förstå iaf :) Han verkar fin din karl :) Se det positiva!
kramis
Kraaam vad härligt med din sambo, blir glad bara av att läsa det.
Hoppas läkaren har ringt.
<3
