Idag ska jag iväg!
Tänkte svara dig 28-åring (tack för att du kommenterar och visar att du känner igen dig):
Min kille har inte kommit på mig mitt en hetssession. Varför? För att han vet om att/när jag gör det. Han är medberoende. Även att jag städar och putsar och ställer iordning efter en hets är jag alltid "öppen" med vad som hänt. Verkar ju helt insane när jag ser det nedskrivet.. men så är det.
Det händer ofta att jag säger att "jag vet att jag kommer hetsa nu när du åkt iväg, det skriker i mitt huvud och jag bara vet det". Han messar/ringer alltid när han ska åka hem från något han varit iväg på.
Vi har som en tyst överenskommelse, jag frågar kring hur lång tid saker och ting kommer ta, han berättar och säger att jag hör av mig sen. Jag har berättat för honom hur en hets går till, allt från handlandet/lagandet, till uppstädandet, att jag spyr i plastpåse i en hink osv. Ibland har ju även mycket mat försvunnit från kylskåpet och det blev så jobbigt att komma på lögner att det är bättre han vet allt.
Men idag blir det inte tal om varken hets eller svält för nu jäklar ger jag mig i kast med maten. Jag får inte ge upp, måste iaf försöka.
Nehe, nu ska jag sätta lite färg i det här bleka ansiktet och dricka lite kaffe på maten! tänker på er det vet ni. Nu kör vi!<3
Heja dig!
Kram
Härligt härligt och så starkt av dig att vända om :) stolt över dig.
Hoppas det blir trevligt på konferensen.
Även om det ju är toppen att du berättar allt för din sambo så är det ju som du säger han bidrar ju inte till att du ändrar ditt beteende. Han accepterar och blir som du sa en medberoende.
Kram fina du
Va modigt av dig att berätta för honom! :-)
Japp,, nu kör vi tjejen!
Tack för ditt ärliga och tänkeväckande svar!
Jag har som sagt varit mer anorektisk än bulimisk i mitt ätstörda beteende (i alla fall i vuxen ålder), men jag inser ju när jag läser dina ord att det i vårt fall också handlar om medberoende. För oavsett hur mycket han oroade sig, blev arg, skällde ut mig varje gång jag tappade vikt så kunde jag ju på något sätt fortsätta. Jag ljög och manipulerade och försäkrade om att NU var det annorlunda... För att kunna svälta i fred. Och livet gick vidare, med oss sida vid sida men i olika världar...
Och visst är det "insane"... Men samtidigt tror jag på din strategi: när våra gräl gått i samma hjulspår i åratal insåg vi att ärligheten ändå är det viktigaste. Och även om jag skäms om jag äter för lite eller för mycket så... hellre säga det (eller inget alls) istället för att ljuga! Lögnerna förstör ju alltid så mycket mer, både för känslorna och vardagslivet.
Gör mig ont att läsa din beskrivning, för både din och din sambos skull. Men det är ju sjukdomen och inte ER det egentligen handlar om. Och sjukdomar kan man bli frisk ifrån - och då är det ju ännu mer värt att ännu vara två,tillsammans.
Starkt jobbat på konferensen också! Tycker du tar stormsteg numera, trots allt det onda som fortfarande sticker upp sitt fula tryne mellan varven. Fortsätt så!
Och tack igen för din tid!
