Guten abend
Jag tittar in, är kulturell och säger godkväll på tyska till er. Wow!
Ikväll är jag och underbara goshunden hemma själva, hon ligger här vid min sida. Varm är hon. Hundar alstrar mycket värme och det är så mysigt tycker jag. Jag somnar direkt om vi ligger bredvid varandra i soffan.
Varför är vi ensamma nu då? Jo, sambon är kvar på jobbet och håller låda (läs: möte) som ordförande för en styrelse han engagerat sig i. Min plutt. han är så präktig!
Eller ja; han är rentav skrämmande Svenssonaktig! Vet ni vad han drog ut mig på igår till exempel? Jo, på "Alle man ut" här i vårt samhälle. Så vi gick tipspromenad och käkade våfflor tillsammans med massa barnfamiljer och pensionärer. Hahahah..!
När vi gick dit sa jag till sambon att "fattar du vad det osar stuvade makaroner med falukorv, villa, volvo och vovve om oss just nu" och rös demonstrativt.
:)
Å, jag ÄLSKAR att vara sådär underbart Svenssonpräktig ibland. Framförallt underbart är det att se hur alla samhällsbor riktigt går in i sina roller som våffelgräddare och TRIM-bingokryssare utan att reflektera över det! Love it!
Såå.. vad pysslar jag med ikväll nudå? Svt är på i bakgrunden och jag har ätit min middag (blev frukostmat ikväll). Hetsade lite i eftermiddags. Tre liter glass ungefär och tacowraps på det. Bland annat. Spydde. Hunden blev orolig och jag fick dåligt samvete.
Försökte avläsa mina känslor och tankar under hetsens gång och morgonens reflektioner håller sig kvar. Det är som att jag liksom MÅSTE luska vidare i det där. Tomhet, tomhet, tomhet. Why? Varför har jag/vi den? Är den där känslan av tomhet något som är gemensamt för oss med ätstörningar?
Det skulle inte förvåna mig. Tyvärr. I vilket fall; det är väldigt intressant att lära sig något nytt om sig själv! Men det känns ju milt sagt som att man gör det den hårda vägen..
Avslutningsvis: På tal om något helt annat (och med en jävligt stor risk för att verka precis hur barnslig/töntig/störd som helst)! Häromdagen kom jag att tänka på Guiness rekordbok. Tror jag ska köpa ett ex av den. Det är kul att läsa om alla konstiga rekord.
Usch, hahah!
Bla bla blaaaaa, godkväll finingar<3
Japp, tomheten har varit med mig länge. Det är en del till orsakerna till mina ätstörningar tror jag... just känslan av tomhet. Att något saknas, att inte riktigt kunna känna något för sånna där "ytliga saker" som andra människor finner glädje och mening i. Och med ätstörningen kan man ju få känna något då i alla fall. Ångest. Hunger. Eller bara fokusera på något annat än att bli påmind om den där tomheten som gnager ett större och större hål inuti!
Läs: Tomhet är inte samma sak som att inte kunna känna alls enligt mig, för över saker som sjukdomar i min familj känner jag MASSOR. Och det har dövats måååånga gånger med hetsande. Tomheten - som jag ser det, är mer en tomhet över livet i sig. Mening? Känna glädje över små saker? Tycka att något är roligt? DEN tomheten! Urs /:
Tror det är gemensamt för MÅNGA med ätstörningar, ja.
Så som han ser ut på bilden känner jag mig när jag står lutad över toastolen. Stackarn kanske har bulimi ;)
Blev glass för mig också ikväll... med krossade digestivekex i. Ner och upp lika snabbt igen.
kram
