Ja, för en gångs skull känner jag mig så långt ifrån glad som det bara går. Det är väldigt svart här.

Sitter i soffan och gråter... anspänningen det senaste dygnet... jag klarar inte mer. Fan. Skitjobbigt igårkväll med smörgåstårta och prinsesstårta (två grejer som jag hetsat i massor den senaste tiden). Alltså.. känslan att äta och behålla det..!

Fy faan säger jag bara..!

Och så sambons syster som bara satt och tittade på när vi åt.. kollade när vi tog maten och jag kände hur min smörgåstårtebit växte på tallriken när jag gick från köket, där vi tog den, till bordet i vardagsrummet. Jag åt upp ALLT, fast jag grät inombords för att det var så otroligt jobbigt. 

Jag är svag i kroppen, har fruktansvärt tungt att andas (har astma och den blir bara värre och värre för var dag tycker jag).

Min mage är tjock i förhållande till resten av kroppen. Den har nog laddat upp vatten. Är lite trög i magen också.. får skylla mig själv så som jag misshandlar min kropp.

Jag smygåt massa kakor och pannkakor när svärföräldrarna sov middag innan idag och de andra var ute och jagade. Jag kände mig jätteskyldig. Spydde men knappt en tredjedel kom upp, var tvungen att vara knäpptyst..

Jag har suttit still nästan hela dagen undantaget en kissrunda med hunden. Jag har under det senaste dygnet inte kunnat äta de livsmedel jag är van vid, och nu ikväll ville jag sätta igång en hets för att få slappna av men då ska helt plötsligt inte min kille iväg som han hade bokat in. Jag kan egentligen inte gråta, gråter fasen aldrig, bara massor massor massor inombords. Men nu strilar det nedför mitt ansikte och det kliar i ögonen för mitt j-a smink.

Är så trött. så trött. så trött.

Vem försöker jag lura? klarar inte hålla in magen. Ångest.