På mitt initiativ ska jag och sambon ut och äta ikväll. Ångrar mig redan! Eller nä.. på sätt och vis vill jag inget hellre än att komma ut bland folk. Men mår så j-a dåligt just nu och då är det svårt... Men jag måste utmana mig med detta. Orkar inte med att känna mig som världens tråkmåns ännu en kväll.

Jag borde va singel, jag borde bo själv. Men jag älskar min kille.. Jag saknar stadslivet, jag saknar allt med det livet!!! (utom att jag fick ätstörningar). Gå ut och ta ett glas vin, inte va beroende av bilen vart man ska, plugga, shoppa, ta en fika med tjejkompisarna, ut och festa osv osv. Här på landet, småorten, finns INGET. man måste åka bil vart man ska (dvs både jag och killen kan inte ta ett glas vin till maten), det är usla öppettider, inga roliga butiker, pyttesmå biografer med B-filmer (OK, inte alltid kanske...). Men ni förstår hur jag menar..

Jag tror jag är inne på ett nytt spår i mina tankar. Osäker på vart det tar mig eller vad jag kommer fram till, men har ett hål av tomhet som jag inte vet vad jag ska fylla med...