Idag har jag varit på gruppterapi (efter någon session hets och spy hemma innan..). Idag la jag korten på borden i gruppen också och herregud..vilket gensvar jag fick! En av tjejerna messade mig nyss och tackade mig för att jag berättade och sa att jag fått henne att vakna till och vilja kämpa hårdare. Fasen vad bra det känns, tänk att vi kan stötta varandra i att må bättre. Blev så lycklig när hon messade så..

Jag berättade alltså för gruppen om min ätstörning och att jag nu börjat använda mindfullness-färdigheten "beskriva". Jag försöker att (utan att värdera) beskriva min ätstörning för mig själv, vad den ger mig, varför jag gör de tvång jag gör med hetssessionerna osv osv. Allt för att försöka se klart på min situation och liksom få en utanför-upplevelse av det hela. Jag hoppas att detta är ännu ett steg i rätt riktning, även om det känns som jag tassar på tå. Men jag ska INTE klandra mig själv, det blir inte bättre av det. Tvärtom.



Nu ligger jag redan i min säng. Har rullat ner så det är mörkt i rummet. Vilar efter en lång, varm dusch. Försöker bara samla mina tankar på något sätt. Jag är galet trött..