Positiv vändning

I förmiddags ringde pappa och vi pratade ut om vårt samtal i söndags. Det känns så skönt! Relationen känns räddad och han tycker också att det är jätteviktigt att vi fortsätter umgås och prata med varandra. Så får det bli!

Han trodde att min sjukdoms senaste utveckling varit ett rop på hjälp och att han inte ville sitta som åskådare utan att ingripa. Jag förstår honom och förklarade att det inte alls är så utan att jag jobbar kontinuerligt med min sjukdom och att jag inte uppfattar han och mamma som svikare alls.

Så härligt det är när saker och ting löser sig.

Idag har jag överätit och kräkts. Bra där! Usch...:( Nä, det går inte så bra just nu, även om jag försöker skärpa mig. Hatar verkligen att ha ätstörningar. Är så trött på det.

Så skönt att höra att det är lite bättre!



Jag blev sjuk i 13-14årsåldern (svårt att riktigt säga när det började). Det blir många år, men under större delen av mitt vuxna liv har jag ju mått rätt så bra jämfört med de senaste två åren. Jag hade en rejäl dip för två år sedan då olika omständigheter gjorde att jag rasade i vikt och sedan dess har det varit en kamp att ta sig tillbaka. Fast det har också lett till att jag för första gången i mitt liv får behandling för min ätstörning, så inget ont som inte för något gott med sig...

Skönt att det känns bättre med din pappa :-)

Jag har inte gjort nåt konstigt vad jag kan komma på med knäet. Hade iof sex i söndags o det gick vilt till kan man säga ;) hehe! Jag låg i alla möjliga ställningar som inte va så sköna direkt... Kan ju ha sträckt mig eller nåt?? Vet inte men kan knappt gå :(

Mensvärken känns bättre idag men blöder så mycket att jag blir trött o får järnbrist...

Hur står det till med dig idag? Jag tänker på dig och hejar på dig!!! Kram