Orkar inte
Jag vet att det är så mycket upp till mig, men det känns liksom helt omöjligt att "skärpa till sig", "rycka upp sig", "ta tag i det". Varför går det bara inte??? VILL jag inte bli frisk då eller varför är det så?
Frågorna är många, men svaren känns inte lika många just nu tyvärr.
Är på jobbet, men känner bara att jag orkar inte.
Det ligger i sjukdomens natur att inte kunna rycka upp sig. Det betyder inte att du inte vill, inte heller att du inte kan, bara att det är svårt.
Hoppas du fått en ok dag, trots tröttheten!
Kul att du gillar min blogg :-) Du behöver inte be om ursäkt för att ställa frågor, fråga på bara ;-) Ska försöka svara så gott jag kan.
Jag har vbarit på olika slags behandlingshem. Vissa var mest som förvaring där det gick ut på att få i sig mat och sitta stilla i rullstol för att inte dö... Andra ställen jag varit på är Drottning Silvias barnsjukhus i Gbg på en ätstörningsavd. Det va riktigt bra där. Man fick samtalskontakt flera dagar i veckan, samt samtal med dietist, sjukgymnast och läkare regelbundet. Vi hade egen kock som lagade jättegod mat till oss och personalen va bra(de flesta). Där hade dom system som röd, gul och grön zon. Man började i röd zon o när man klarat av vissa kriterier fick man gå vidare och få mer o mer eget ansvar för att i slutet äta ensam och få mer permission mm.
Det andra stället va MHE- kliniken i Mora. Ett underbart ställe. MEN. Där MÅSTE man kommit en bit på vägen rent mentalt. Man lever med frihet under ansvar och ärlighet bygger det på. Man måste VILJA bli frisk. Där är man en vecka/mån och resten hemma och "övar" på det man lärt sig under veckan. Bra upplägg tycker jag då det är hemma som det svåra kommer. Inte på behandlingshemmet. Man få en egen terapeut som man träffar varje dag under veckan. Man har även gruppsessioner och yoga, röstträning, massage, basal kroppskännedom, kost o näringslära, utflykter mm. Man väljer om man vill göra sin frukost själv eller om man vill få en färdig bricka. Man väljer om man vill äta på sitt rum eller med de andra. Van väljer om man vill äta på resaurang(vilket de flesta gör) eller om man vill laga lunch o middag själv i köket. Mycket är fritt. Rekommenderar MHE! Sök på nätet så kan du läsa mer.
Det var i Mora jag bröt min hetsätningsperiod. Slutade spy oxå. Lärt mig mycket där.
Ja det är en lååång resa och än är den inte slut... Inne på mitt 12:e år som sjuk nu.
Den jobbigaste perioden är svårt att säga när den va. Allt har varit jobbigt på sitt sätt. Men när jag låg inlagd o bara satt i rullstol o inte fick prata med nån terapeut eller göra nåt, inte ens måla fick jag göra för det tog för mycket energi från mig... Va inlagd bland andra psykiskt tstörda o på våningen över låg mördare o våldtäktsmän inlagda. Blev ofta bråk. Såg folk i bältessängar o handbojor varje dag. Alla dörrar var låsta, tom till toan o telefonhytten. Fönstrena gick inte att öppna o runt balkongen satt ett galler så vi inte skulle kunna hoppa... Min ångest var enorm och jag grät mig igenom dagarna. Det var nog den jobbigaste tiden.
kram på dig
känner precis samma :(
Allt bra?
