Mina sista krafter
Ja ni mina vänner. Här har ni en tjej som inte har mycket styrka kvar ärligt talat. det som hände mig i söndags verkar ha tagit mina sista krafter. Det är precis som att den sista energin försvann ut i och med diareerna jag drabbades av då (förlåt att jag skriver om det här, men det är så det känns!). Är så grymt, galet trött. Jag är så glad att jag tog mig till terapin igår och jag längtar redan till gruppterapin imorgon.
Mitt liv står och väntar på mig någonstans och jag känner det som att jag är vilse i nån sorts labyrint som bara leder mig bort från mitt mål...:( Åhh blir så uppgiven!
MEN jag ska INTE ge upp! Jag ska kämpa, vill bli bra! Men varför är allt så svårt?
Tack för din stöttning, det värmer.
Väljer att ffa läsa dina näst sista meningar idagens inlägg om och om igen. Vi får inte ge upp, vi måste fortsätta kämpa.
Stor kram
Vilka överjävliga dagar du har haft, vännen! Det är kanske så att mår man tillräckligt dåligt psykiskt så visar det sig även fysiskt. Men så jobbigt för dig. Bra ändå att du har kunnat stanna hemma och vila. Och bra att du längtar till terapin! Det tror jag är ett friskhetstecken. Jag kan känna samma sak, trots är terapin är skitjobbig så längtar jag dit.
Det är svårt, men jag är glad att du fortsätter att kämpa!
Kram
BRA att du ser mer positivt på terapin nu än innan! du kommer klara det här!:)
