Natten som gick var riktigt jobbig.. legat vaken större delen med sjukångest som jag kallar det.

Har fått såna ångesttillfällen några ggr tidigare och då beskrivit det som att jag kan "se klart" på min situation och sjukdom och helt enkelt FATTAR hur jäkla dåligt jag mår. Detta ger en extrem dödsångest och det är lätt att sticka iväg i självklanderi över att jag inte blivit frisk från ätstörningen. Även dåligt samvete mot sambon och andra nära och kära kommer också upp till ytan.

Usch vad läskigt det är. Men det ÄR trots allt känslor jag måste börja våga ta itu med för att komma vidare. Tror jag i alla fall!