Chefen ringde
Samtidigt tänker jag att det som hände igår, var andra gången och aldrig mer. Att jag inte mår så dåligt eg. Att det var vanligt magknip med diarée. Jag menar, att ha ont i magen kan ju faktiskt alla ha nån gång ibland. Men kramperna, frossan och hyperventileringen kändes som nåt helt annat.
Det här med att vara psykiskt sjuk är verkligen ett jäkla aber! Har man influensa eller bryter benet kan ju folk på något vis ändå FÖRSTÅ vad man är med om och så. Men med den här psykiska problematiken så blir allt så diffust... Jag känner mig så in i bombens misslyckad som inte jobbat idag..! Och jag ska inte jobba imorgon heller, i överenskommelse med chefen. Men tro mig, jag försöker beskriva för mig själv att jag INTE är misslyckad, att jag har det svårt just nu, att jag inte kan bli frisk i en handvändning och att jag nånstans ändå gör mitt bästa.
Men det känns som en lögn.
Åh kara vännen, fy för vilka dagar du haft. Lider sååå med dig och skulle vilja ge dig en stooor kram. Fy vad jobbigt med din pappa, känner tyvär igen min egen relation till mina föräldrar i det du berättar men då ffa mamma. Vet inte hur de tänker när de lägger skuld och sin oro på oss hur de tänker att det ska göra någonting bättre.
Tack så jättemycket för länken, ska kika in lite senare.
Låter superläskigt det som hände med din kropp, som en riktig fysisk urladdning på allt det psykiska.
Hoppas du ändå kan ge dig tillåtelse att vara hemma imorn också så ska jag försöka göra det samma.
Fan vad jag hellre haft vilken annan fysisk sjukdom som helst.
kram
Jag har önskat så många ggr att de bara ska hitta något fysiskt fel på mig. Ok du har det och så får du denna medicin och så blir det bra. Men panikångest, ångestsyndrom är fan så svårt. Alla dessa fysiska symtom. Och känns som många läkare bara säger, äh det är bara panikångest. Vaddå bara panikångest och ångest. Är INTE bara. Denna panikångest gör hela mitt liv till ett helvete. Om Minns när jag som du ringde ambulans de första gångerna jag hade panikattacker. Minns min första panikattack. Hade ingen aning om var det var. Trodde jag höll på dö. Så åkte in på akuten. De tog massa prover. Men det fysiska var ju bra. Så läkaren säger: det är panikångest så du kan åka hem. Att må psykiskt dåligt är ett HELVETE. Och när man har en ätstörning samtidigt tror alla typ ok hon har inte ätit är därför hon mår dåligt. Men känner nu att jag äntligen har fått en psykläkare som fattar att det inte handlar om att jag har druckit för lite vatten. Vet inte hur många läkare som frågat "ja men har du druckit vatten" när jag haft sådan panik att jag har legat på golvet och skrikit. Då vill man bara slå ihjäl läkaren. Jag hoppas inte du håller på få sådan jädra panikångest som jag har. Önskar jag INTE min värsta fiende. Om du orkar jobba är det ju bara du som kan känna. Men ta inte ut dig för mycket. Men är en balansgång. Är inte bra att isolera sig heller som jag har gjort i långa perioder. Men inte bra heller att ta i för mycket. Vet inte riktigt vad du jobbar med. kram
Känner igen så många av de där känslorna. Men varför skulle du vara misslyckad bara för att du inte klarar gå upp i arbetstid, eller kanske till och med behöver gå ner? Du jobbar med dig själv, och det måste gå i första hand. Jag vet att det är svårt att känna det, och att de där misslyckandekänslorna dyker på en direkt. Men det är ok, psykisk sjukdom är ju faktiskt lika illa som någon annan sjukdo. Skillnaden är väl tyvärr att många i ens omgivning inte förstår, om det inte syns utåt att man har problem..... Du är värd så mycket vännen....
...Och när det gäller vovven så har han börjat få ännu sämre syn nu, men än verkar han inte lida av det nämnvärt i alla fall. Inte ännu..... Han kommer få sova i sängen i natt när husse jobbar.....säg inget...hihi....
Kram!
Hej vännen, hur mår du idag?
kram
Hej fina du!
Hur mår du idag? Du är INTE misslyckad!!! Du är sjuk och det är inget du har valt att bli och du kämpar för att få ett friskare liv. VAR skulle du va misslyckad??? Tro på dig själv vännen!
Åh, tack:) Blir så glad av din kommentar:-) Kul att jag kan inspirera någon... trodde inte jag gjorde det. Jag stannar upp i ångesten och känner efter vad det är jag känner egentligen. För INGET handlar ju om mat o kropp egentligen, eller hur? Att våga känna efter tar tid. Jag kom väl fram till att jag känner saknad o ensamhet o tomhet. Saknar pappa, mitt ex och skolan... Inget blir bättre av att inte äta el att överäta. Men det är fan inte lätt.
Stor kram
Tack:) ja, det gör jag och är överlycklig för det! känns i hela kroppen :D men vissa dagar är fortfarande ätstörda.. men hoppas på fler o fler friska!
Det håller jag verkligen tummarna för att du slipper! har du någon aning om vad det kan berott på? kan de bara komma sådär, från ingenstans? verkar jättekonstigt.. =/
Tack:) ja, det gör jag och är överlycklig för det! känns i hela kroppen :D men vissa dagar är fortfarande ätstörda.. men hoppas på fler o fler friska!
Det håller jag verkligen tummarna för att du slipper! har du någon aning om vad det kan berott på? kan de bara komma sådär, från ingenstans? verkar jättekonstigt.. =/
