Ambulansen kom
Däremot strax efter han kommit hem vid 21:30-tiden och jag hade lagt mig för natten, så kände jag hur jag fick ett enormt magknip. Och nu vet jag att några av mina läsare har erfarenhet av panikångest och jag undrar om det var det jag fick sen? Det gjorde alltså så himla ONT i magen. Jag stapplade upp ur sängen och gick till toan. Till slut var smärtorna så svåra att jag trodde att jag skulle svimma. Då började diareerna.
Efter en stund kände jag hur jag inte kunde sitta upprätt längre. Jag la mig ner på toagolvet och då började det krampa, först i händerna, sen i fötterna och benen och därefter upp i bröstet och halsen. Jag sluddrade på min sambo som va på nedervåningen att han måste komma och hjälpa mig. Jag kunde inte prata ordentligt eller hålla något med händerna. Fingrarna pekade krampaktigt rakt ut (nästan bakåt). Och det gjorde så förbaskat ont överallt. Sambon fick hjälpa mig upp på toan ytterligare en gång när magsmärtorna/kramperna satte igång igen och sedan fick han torka mig när jag låg på golvet för jag kunde inte greppa pappret m händerna.
Usch... snacka om förnedring jag kände när jag låg där helt hjälplös.
Till slut bad jag honom ringa 112, kände att nu orkar jag inte mer, jag klarar inte den här smärtan. Det dröjde ca 15 min innan de kom och då hade kramperna hunnit släppa, men däremot hade jag frossa, frös som en galning. Och kände att jag kan inte ta mig upp. De tog lite tryck och sånt och sa att det var OK. Undrar hur det ens kan vara det när man trott att man kommer dö, men det kändes skönt att det var så. Sedan bad jag att få lägga mig igen och sova. Och det var ju såklart helt ok, allt hade ju gått över någorlunda iaf och vi fick rådet att ringa om något hände efter de åkt.
Summa summarum: Vilken kväll! Jag har fått sjukskriva mig idag. Känner mig förbaskat ensam när jag sitter här vid datorn...:( så himla ledsen att det spårade med mina föräldrar igår och man kan ju lugnt konstatera att det blev mer än vad jag stod ut med.
Nu hoppas jag på en bra dag.
Tack för dina stöttande kommentarer. Har varit dålig och läsa bloggar när jag mått skit. Jag kan känna igen mig i det du upplevde med min panikångest. Jag kan få sådana fruktansvärda magsmärtor jag också att jag måste lägga mig på toalettgolvet och krypa i hop som en liten boll och även hemska diaréer. Om det var panikångest vet jag ej. För om man har diaréer blir man svag skakig och man kan ju få frossa. I bland är det svårt att veta vad som är vad bara att man mår så jädra dåligt. Att händerna och kroppen krampar får jag alltid när jag har svåra panikattacker. Går inte att röra bla händerna. Att kunna hålla i ett glas är omöjligt. Är fruktansvärt att må så dåligt. Jag vet. Har haft så i typ 11-12 år. Vet inte hur mycket du spyr nu. För är ju så att när kroppen är väldigt svag som den blir vid kräkningar så får man lättare panikångest. Och ja kroppen tar ju såklart illa på alla sätt när man spyr. Ja varför jag har mått extra jädra skit med hetsätning och panik nu är för att det inte varit jättebra med min pojkvän. Men vill inte riktigt skriva det i bloggen. har fått skit för sånt förut att jag tar vem som helst blabla, vilket inte är sant. Men han ska komma nu i kväll. Vi har inte setts på två veckor nu. Så får se hur det går. Läste ditt förra inlägg med din pappa. Självklart har jag också haft dispyter med pappa under åren. Vi har kunnat bråka och så. Blir nog så för alla familjer. Men var längesedan nu jag bråkade med honom. Tror det är för han tror att jag mår mycket bättre än jag mår. Vi pratar inte så mycket i telefonen. Han går in på min fb, ser kanske att jag lagt ut bilder när jag ser ut att må bra och så drar han sina slutsatser. På fb skriver man ju mest om bra saker, lägger ut lite roliga bilder. Har väl haft en liten fasad. Jag brukar ju inte ha fasader. Är för ärlig för det. Men i bland kan det bli så. Hoppas du mår lite bättre. Om du vill prata om panikångest kan du skriva ett meddelande i min fb eller mail. Jag har inga stora lösningar, men har ju lidit av svår panikångest länge. Och kan ju vara skönt att prata med någon om det. Men låter ju ändå som du fick en panikattack. KRAM på dig vännen! Önskar att livet vore enklare.
lider faktiskt med dig.. tack för din kommentar, den värmde.. skickar över ltie energi till dig.. stor kram till dig
Herregud! Jag verkligen kände smärtan när jag läste.. fyyyyyy. tur det är bättre nu! o du, ha inte dåligt samvete, det är så ofta man får det.. MEN.. när ska man tillåta sig att va sjukskriven om inte DÅ..
kram!
