Bakslag på bakslag

Nää hörni! Det går inget bra nu! :( Det enda som funkar är helgerna då pojkvännen är med mig och hjälper mig genom måltiderna. Samt frukost funkar också alla dagar (försöker hitta det som ändå är positivt).



Så fort jag är själv vräker och spyr jag, har mått så dåligt att jag inte ens gått till jobbet sedan i tisdags förra veckan och jag har använt mitt psykiska mående som ursäkt. Detta trots att jag vet att hemmavaron egentligen bara förvärrar saken för jag vill vara ensam med sjukdomen. Jag greppar fast vid ätstörningen hårdare än någonsin nu när jag faktiskt tagit en del steg för att bli frisk.

Eller rättare sagt; ätstörningen kämpar emot med näbbar och klor!!

Tack för era tankar förresten, och ja, jag är stressad (har inte tänkt på stressens konsekvenser förrän du skrev det nu Anni). Jag känner en press för att jag mår dåligt och för att jag får återfall på återfall. Samt att jag ej klarar jobbet så bra. Goodbye 75% tjänstgöringsgrad...



Har en konstig känsla av att inte orka med livet och använder det som ursäkt för att vräka och spy varje dag. Det är precis som att det just nu är DET ENDA jag klarar av! Jag lever på tanken att semestern kommer komma som en räddande ängel nästa vecka... 4 veckor varav de 3 första tillsammans med sambon.

En sak jag identifierat att jag känner också är rädsla. Rädsla för ultimatum att jag måste bli frisk från ätstörningen. Samtidigt vet jag att jag vill det, och jag har fått smaka på den frihet frisk innebär flera ggr de senaste veckorna. Jag vet att det livet faktiskt har BETYDLIGT MER att erbjuda än ätstörningens falska lycka...



Nä, nu får jag inte fram något mer klokt... eller förresten Lisa, du frågade om jag hade ätstörningar när jag träffade min sambo och svaret är ja, det hade jag. Han har vetat det sedan första dejten. Skammen är stor men jag har behövt prata om det för att vi som par ska kunna överleva. En stor anledning till att vi fortfarande är tillsammans är hans lugna sinne, hans ålder/livserfarenhet samt ömsesidig kärlek/förståelse.

Om han hade dömt mig, ifrågasatt/pressat mig alltför mycket är jag rädd att jag lämnat honom för längesedan. Jag har varit för djupt nere i sjukdomen och valt den framför honom väldigt många gånger.. Däremot är han nu mitt stora stöd i att upprätthålla regelbunda måltider, samt peppar mig och tror på mig. Det är viktigt.

Ha en fin kväll underbara ni!!

Kommentarer
Postat av: ellinor

Att sätta ultimatum på när man ska vara frisk gör jag också och har alltid gjort. Men är svårt att sätta ultimatum. Och när är man helt frisk. Är man frisk fast man får ett återfall i hetsätningen, men sen inte hetsäter mer? Jag kan inte lova mig själv till 100% att jag aldrig kommer hetsäta mer i mitt liv. Men om jag hetsäter en gång någon gång kan jag nog leva med det. Fast man är kanske inte frisk då? Men handlar ju så mycket om tankar också. Om man ständigt tänker på mat och vikt. Blir orolig att din kropp inte ska orka med när du spyr så mycket. Säger det inte för att du ska få skuldkänslor, men blir orolig. Men att man greppar kvar i en ätstörning är ju vanligt. Man är ju så van vid den. Vem är man utan den? Du har inte funderat på dagvård och äta alla måltider där? Jag gick ju dagvård för ett år sedan. Var där från 8-18. Så kvällsmål åt jag hemma. För verkar ju som att det ändå går ok med maten när du får stöd. Men även om du känner att det inte går bra nu så finns dina friska tankar där. Märks när man läser din blogg. kram

2011-06-27 @ 21:14:35 / URL: http://ellinorss.blogg.se/
Postat av: Linda

Tack för dina ord.

Idag lyckades jag faktiskt undvika hets men har istället ätit i underkant.

stor kram till dig

2011-06-27 @ 21:29:48 / URL: http://frokenlejon.blogg.se/
Postat av: H

För min personliga del har det hjälpt att jag inte har tillåtit någon "underhållning" (typ tv, bok) när jag äter/har velat hetsa. Då blir jag oftast ganska uttråkad och avslutar. Jag vet inte ens om du har "underhållning" när du hetsar eller så kanske du tycker att det inte alls är en del av ditt problem. Men jag tänkte bara betona betydelsen det hade för mig att stå fast vid det beslut att inte ha någonting som distraherade mig när jag åt. Massa kram!

2011-06-28 @ 00:14:07
Postat av: My

God morgon på dig vännen. Ta ett mål i taget idag. Starta med frukosten, no dealande. Lägg upp den portion du ska äta, varken mer eller mindre. Försök att hålla dig stenhårt till tiderna och portionsstorlekarna. Om du får för dig att vräka, så försök gör något annat. Vad som helst. Fly hemmet, (utan bilnyckel och plånbok, ut och gå, vattna blommor, spela betapet på datorn (funkar på mig ibland, även om det känns som pensionärsvarning, haha...).



Du kan bryta en hets. Du kan bryta en kompensation. Det är framsteg. Glöm inte de små framstegen, fina du. Det kommer ta tid innan vi nått mål, men trots dina bakslag så går du framåt. Ibland är det svårt att se det själv. Det friska tänket finns där i dig, och du kan ta makten över matmonstret. Du kan det!



Kram på dig och hoppas du får en fin dag nu. Här hos mig är det solsken så det står härliga till. Underbart :)

2011-06-28 @ 06:53:57 / URL: http://tankarimy.blogspot.com
Postat av: camilla

Hur har det gått för dig idag vännen?

Fortsätt kämpa och låt inte äs vinna, du vill det här och kommer fixa det! :)



Mååånga kramar

2011-06-28 @ 20:59:18 / URL: http://resanupp.devote.se
Postat av: Anni

Hej vännen,

Har du det bättre idag? Jag tror på det My säger, ett steg och ett mål i taget.

Tycker du att theralen hjälper? Kanske skall prata med min doktor om den.

Kram

2011-06-29 @ 13:29:39 / URL: http://anniahven.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:




RSS 2.0
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!
PokerCasinoBonus