Kampen fortsätter
Haj.. hur mår ni? Här är det mörkt som tusan nu:( fasen också.
Frukosten (fil med müsli och banan, smörgåsar med skinka och keso...jobbigt, men det är DET ENDA sättet att så småningom bli fri!!) ligger som en ångestklump i magen. Och tankarna vandrar till kvällsmålet, middagen och em-mellanmålet igår. Med andra ord; de vandrar överallt utom där de borde vara, dvs här och nu.
Jag känner en allt större hopplöshet över att jag inte kan bryta de negativa tankarna och paniken som kryper i mig. För hörni; jag försöker DESPERAT hantera dessa känslor, men de ger sig inte av! Känns som att de vill fånga in mig.
Jag självskadade igår, snacka om en förbaskat onödig handling och ett bakslag som jag bittert ångrar idag!! Det var ju verkligen okonstruktivt gjort. Och det tragiska är att det stod mellan det och en annan okonstruktiv lösning; hetsätning.
Detta okonstruktiva gjorde jag alltså, ISTÄLLET för att FORTSÄTTA stå ut i känslorna.. men det var precis som att jag inte orkade längre, efter att ha stått ut hela dagen. När jag kämpade så; varför släppte det då inte? J-a pissjukdom!
Men vet ni? Jag SKA och KOMMER ATT fortsätta kämpa även idag, TROTS att jag känner mig (i tur och ordning): tjock, svag, ledsen, hopplös och alldeles fruktansvärt deprimerad. Alla ni där ute: ge INTE upp! Nu kör vi!! Nästa mål för mig är mellanmålet och att faktiskt ha en lugn och skön dag.
KRAM (Norge finns i mitt hjärta idag, fruktansvärt det som hänt där!<3)
Frukosten (fil med müsli och banan, smörgåsar med skinka och keso...jobbigt, men det är DET ENDA sättet att så småningom bli fri!!) ligger som en ångestklump i magen. Och tankarna vandrar till kvällsmålet, middagen och em-mellanmålet igår. Med andra ord; de vandrar överallt utom där de borde vara, dvs här och nu.
Jag känner en allt större hopplöshet över att jag inte kan bryta de negativa tankarna och paniken som kryper i mig. För hörni; jag försöker DESPERAT hantera dessa känslor, men de ger sig inte av! Känns som att de vill fånga in mig.
Jag självskadade igår, snacka om en förbaskat onödig handling och ett bakslag som jag bittert ångrar idag!! Det var ju verkligen okonstruktivt gjort. Och det tragiska är att det stod mellan det och en annan okonstruktiv lösning; hetsätning.
Detta okonstruktiva gjorde jag alltså, ISTÄLLET för att FORTSÄTTA stå ut i känslorna.. men det var precis som att jag inte orkade längre, efter att ha stått ut hela dagen. När jag kämpade så; varför släppte det då inte? J-a pissjukdom!
Men vet ni? Jag SKA och KOMMER ATT fortsätta kämpa även idag, TROTS att jag känner mig (i tur och ordning): tjock, svag, ledsen, hopplös och alldeles fruktansvärt deprimerad. Alla ni där ute: ge INTE upp! Nu kör vi!! Nästa mål för mig är mellanmålet och att faktiskt ha en lugn och skön dag.
KRAM (Norge finns i mitt hjärta idag, fruktansvärt det som hänt där!<3)
Kommentarer
Postat av: Nathalie
Även om man får bakslag (fick mitt igår med efter en lååång tid) så får man inte ge upp! Nya tag. Du är så inspirerande och verkar så himla härlig som person. Hoppas du mår bättre snart, kramar!
Postat av: karro
Har precis hittat till din blogg och vill väl bara säga att jag känner igen mig så himla mycket i hur du haft/har det.. Trots att jag verkligen inte önskar att någon ska behöva uppleva detta privata helvete, så finner jag en liten,liten tröst i att det faktiskt finns människor där ute som förstår, som vet hur ont det gör.. Jag tror att jag är på väg åt rätt håll nu (mot frisk??) och jag hoppas och önskar att du finner motivationen och orken att fortsätta din väg dit du också - vi får inte ge upp, vad som än händer!! många kramar
Postat av: Linda
Kram min vän
