Inatt/imorse vaknade jag (som vanligt) vid 3-tiden... närmast outhärdlig ångest. Jag gick följaktligen upp vid halv fyra och käkade frukost... haha... måste lyssna bättre på min kropp och sanningen var den att jag var så förbannat hungrig. 

3 goda mackor senare var min kropp och mitt sinne tillfredsställda. För en stund sedan ringde jag till min bror för att fråga om jag kunde åka till dem och äta mitt mellanmål. De har en liten tjej på ett halvår så jag trodde de skulle vara uppe, men NEJ, jag VÄCKTE dem! Åhh så pinsamt... tröstade inte ens fråga om matstöd och han sa att han skulle ringa senare... känns så osäkert med måltiderna ibland, men jag ska göra i ordning det nu, annars kommer jag få otrevligt besök av äs-monstret (vilket jag ju plågas av tillräckligt ändå tycker jag).


Nattlig "frukost"

Mer och mer vill jag distansera mig från äs, jag vill lämna det livet långt bakom mig. I Halmstad igår träffade jag en gammal väninna jag inte träffat på flera år. Vi umgicks massor de första åren som jag bodde i Halmstad. Jag var frisk som en nötkärna när vi kände varandra och sanningen att säga påverkade vårt möte igår mig väldigt, VÄLDIGT mycket.

Jag kände mig som en skugga av mitt forna jag, hon väntade sitt andra barn och hennes glädje smittade av sig.  



Jag önskar mig ett underbart liv och har nu på "senmorgonen" (haha) suttit och tänkt lite på vad jag vill göra från och med nu, och framåt när jag mår bättre. Jag har alltid älskat att läsa och skriva, svenska var favoritämnet i skolan osv, och min dröm är att bli författare. Har också lite tankar på att starta med scrapbooking... kommer införliva dessa intressen i mitt liv inom en snar framtid (kanske redan idag) ;)

Vad har ni för framtidsplaner/drömmar/hobbys som ger er energi att kämpa för ett ästörningsfritt liv?