Sorg och ilsket telefonsamtal

Jag går runt med en känsla att "det är så mycket hela tiden", och "jag får aldrig vila/ta det lugnt". Framförallt känner jag att terapin 2 ggr i veckan tar på krafterna och även om jag nu jobbar 7.30-12 så börjar inte terapin förrän 14 på tisdagar och 14:15 på torsdagar, vilket innebär att jag ändå inte får en hel, full vecka med "fria" eftermiddagar att bara åka hem.

Samtidigt funderar jag på varför jag känner på det viset. En aning har jag och det är att jag vill vara hemma själv med min ätstörning. Jag vill låta den frodas, ge mig hän till den fullständigt, vara förlorad i dess klor. Och nu, med matschema och allt annat så är det en ren och skär sorg jag känner, ungefär som att jag mist en nära vän...

Jag ringde till min terapeut innan och sade att "Vet du, jag är så arg! Så fruktansvärt förbannad på dig! Och jag vill säga till dig att det är jag som bestämmer. Ingen annan! Jag äter vad jag vill, när jag vill och i vilken mängd jag vill! Jag tänker inte väga mig på sjukhuset mer, bara för att du vill det och vill njuta av att se mig gå upp i vikt. Aldrig mer! Det är slut på att äta efter ett gödningsschema, bara för att alla andra vill att jag ska göra det! Jag bestämmer!"

Nu känner jag mig lite skamsen, men samtidigt orkar jag inte det. Hon förstår, hon vet att jag är rädd och hon sa det och det gjorde mig ännu mer förbannad än vad jag redan var såklart. Jag känner fortfarande ilskan ligga och pyra under ytan. Jag tog en kudde efter samtalet med henne och slog den upprepade gånger mot väggen och skrek. Sån energi, sån ångest. Men bättre än att skada mig iaf. Jag vägrar säga nu att jag kommer jobba klockrent mot ett nytt beteende. Jag lovar inte saker jag inte kan hålla.

Önskar jag hade kunnat vara mer peppande och uppåt, men just nu är mitt liv, mina tankar och mina känslor sådana här. Det bara är så.


Kommentarer
Postat av: Anni

Jag tror att du behöver vila just nu. Också för att orka kämpa på med maten och äta enligt matschemat. Finns det ingen möjlighet att lägga upp arbetstiden annorlunda, så att du får lite mer ledig tid. Kan du t ex ta terapin under arbetstid?



Gick mötet bra igår? Jag känner precis som du när det gäller det, om min man är på mig och tjatar om maten låser jag mig bara, det blir obehagligt och ännu svårare att äta. Men man kan ju förstå att det inte är lätt att vara närstående heller.

2011-01-12 @ 21:24:17 / URL: http://anniahven.blogg.se/
Postat av: My

Det tar på krafterna att gå i terapi, det är skitjobbigt rent ut sagt. Man ska ju gå emot den vän man hållit i handen så länge och det menar jag äs. Det är inte konstigt om du blir rädd och arg. Min dietist sa till mig en gång; " du får gärna skylla på mig, vara arg på mig", när du äter. Det är ok!



Godnatt på dig och hoppas du får lite sömn så du orkar med terapin och jobb i morgon. KRam!

2011-01-12 @ 21:44:46 / URL: http://tankarimy.blogspot.com
Postat av: Anna

Vet du, det är just den där "sorgen" som att du mist en nära vän, det sägs man ska känna när man börjar att tillfriskna... hur svårt det än är, så är det ett tecken framåt.. äs har ju vart en vän, en vän som alltid kommit tillbaka.. läs boken "bulimibibeln" om du ej gjort det, den har många kloka sidor!

2011-01-12 @ 22:16:49
Postat av: Lena

Tackar för tipset, har hört talas om det innan men hade för mig att fk hade märkliga regler kring det...men det är helt klart värt att kolla upp igen.. återigen tack..

Ibland kan behandling o behandlare bara bli för mycket, jag fungerar likadant som du.. jag måste ha det ur mig.. även om det ibland kanske inte blir de bästa ordvalen så måste jag ha det ur mig.. jag hoppas att det känns något bättre idag... kram

2011-01-14 @ 15:01:52 / URL: http://tyrasmamma.bloggagratis.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:




RSS 2.0
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!
PokerCasinoBonus