Tack för era tankar My och Linda ang gårdagens inlägg. Jag är så himla kluven. Tänker mycket "å ena sidan", "å andra sidan".. ja ni förstår. Kanske är det ett förhastat beslut? Kanske kan en utväg vara att byta terapeut? Min I är väldigt rapp, rask, pratar korthugget etc. Även hon har sagt att vi ofta missförstår varandra. Men då kommer min tanke "å andra sidan"; gräset är inte grönare på andra sidan, och en annan terapeut kanske rentav blir en värre matchning för mig?

Det här är ju inget jag går och grubblar på i hemlighet, jag har berättat för min sambo så han vet om mina tankar. Han funderar ju givetvis på vår framtid och "när" jag nånsin skulle bli redo. Jag vill självklart bli fri från äs för hans skull! Hade jag fått välja att vakna upp utan ätstörningar imorgon? Självklart hade det varit mitt absolut självklara val!

En sak som irriterat mig lite när det gäller den senaste tiden är turbulensen kring det som har med vikt. Genom min sjukdomstid är det som en röd tråd: allas engagemang skjuter i höjden så fort man tappar i vikt/väger mindre osv. Som I sa: "nu efter jul så har ju din ätstörning blivit värre". Ehh... NÄ? What? För min egen upplevelse är att jag är/har varit lika dålig vart jag än legat viktmässigt under min sjukdomstid. Sen att jag gått upp i vikt av hets och/eller antidepp under perioder är en annan sak. En högre vikt är ingen garanti för att man känner sig mindre sjuk! Detta irriterar mig nåt fruktansvärt. Hela hösten när jag hade min kropps trivselvikt kände jag mig minst lika sjuk och det är tyvärr sådana här faktorer som kan göra det svårt för många att lämna sin ätstörning.

Så tycker jag.