Önskar jag hade någonting positivt att skriva, men tyvärr är monstret överallt nu (kallar det för han/honom för det är en han i min värld). Jag är trött. Jag är hungrig. Jag sover. Jag äter. Det hjälper inte. Jag hatar så starkt, samtidigt så är jag uppgiven. Varför kan det inte bara bli bra?

Idag triggar verkligen ångesten i mig. Redan när jag vaknade kved jag och ville inte gå upp. Men han i huvudet tvingade mig. Sa att jag var lat och inte fick ligga och dra mig. Jag gav honom en käftsmäll genom att jag ätit mina mål så långt idag. Men fan vad förbannad han är på mig nu...