Usch

Sitter hemma, har en spypåse jämte mig. För en timme sen slutade jag spy.

Sen vägde jag mig.

Sen åt jag två laxmackor. Em-mellis.

Sen dog jag:( Så j-a fet.

Och nu ska liket på 1årskalas. Träffa familjen. En familj vars smärta JAG tagit på mig, vars smärta jag tagit ansvar för.

Orkar inte. ORKAR INTE.

Ska slänga ut vågen och spotta på den.

Släng vågen! Läkaren hade fel när han sade att du skulle väga dig. Han kanske inte har så mycket koll på ätstörningar.

Fet är du inte någonstans. Det vet du. Men ibland är det svårt att komma ihåg.

Lycka till på kalaset!

Kram

Håller med Anni, ut med vågen den för inget gott med sig bara ångest. Du är värd så mycket mer än att behöva ha ångest över en materiell sak.

Vad synd att maten skitit sig idag, men nya tag ikväll. Tror du är jättesöt även som lik :)

Kram

Släng ut den sketna vågen! Vi pratade om det senast idag (jag och C), vilka extremt starka känslor vågen sätter igång... Man hatar den och älskar den, vill väga sig jämt och samtidigt kan man vara livrädd för att ställa sig på den. Det är en befriande känsla att göra sig av med den, men samtidigt kan man då och då längta efter den och sakna den som man saknar en förlorad vän...



Jag tror att vågen har för stor makt över dig, och över mig också ibland... Jag äger ingen egen våg, men jag märker tydligt att jag inte kan hantera den när jag blir ställd framför en och får möjlighet att väga mig. Det är inte jag som styr i de situationerna...



Jag säger inte att allt löser sig för att du kastar ut vågen, men för mig var det ett stort steg.



Ta hand om dig, och glöm alla tankar på att du skulle vara tjock! Inte en chans, du är supervacker!



Kram!

förresten vilket roligt jobb, hur blir man det?

Hej..

Du är så klockren i dina kommentarer... känner likadant att hjärnan säger att ge fan i mackorna och för min del även vätskan eftersom sånt i min sjuka skalle gör ju att man blir svullen om magen och ökar vätskevikt..GGGHAHAA!!!!

Nopp.. det går käpprätt åt helvete!

Idag har jag ätit och spytt som en galning och på eftermiddagen var jag så jävla dum så jag hävde i mig massa färskpasta. Något jag aldrig hetsat förut och nu förstår jag varför.. höll på att dö av kvävning och fick kämpa som ett djur för att få upp det. Var både yr, svimfärdig efteråt. Men min kropp skriker efter mat (pga att den aldrig får det.. högst 2 mackor till frulle och 2 vid lunch) och halva kvällarna och nätterna ligger jag och matfantiserar och sen försöker jag lista ut om sambon som alltid är hemma (jobbar hemifrån) ska var hemma eller inte för att kolla om jag kan hetsa eller inte.

Blir stressad när jag känner världenshetssug och inte får möjlighet.. blir värre än när jag har pms.

Så därför blir det så fel eller rätt hur fan man vill se det när jag vet att jag ska få vara ensam en stund.. då åker spenderar byxorna på och det inhandlas hetsmat/glass/kakor. Vill ju att det ska finnas det jag är hetssugen på men samtidigt döljer jag ju vad jag hetsar så jag kan ju liksom inte komma med storafetalasagnen urban och säga att den här ska jag ha för senare tillfälle där du gubbelubben inte är hemma samtidigt som jag blir galen och panikslagen när jag ser "tillfället gå förbi" och han säger att jag "sticker iväg ett par timmar" och jag har inget av det jag är sugen på att hetsa utan bara det gamla vanliga glassen och så..

Suck!!!! Vilket patetiskt liv man lever. Just nu är allt en smula värre. Mormor som jag älskade otroligt högt dog för några veckor sen efter en lång tids sjukdom och varje gång jag känner något så dövar jag det med mat och hets.



Ja jag är en smula idiot...jag vet!



Jävla satans skitsjukdom!!!!



Superkram till dig... (förlåt att jag öser ur mig..)

En kämparkram till dig. Du är en enorm inspiration :)