Läkarbesök o så
Vid 13 idag befann mig jag, chefen, min handläggare på FK, min läkare och en rehabsamordnare på plats på sjukhuset för att tala om mig. hallåå: om MIG liksom!! Det första jag sa var att "tänk att alla ni är här för min skull!!" haha:) Kändes ju jättefånigt och väldigt hedrande på nåt sätt. Men det blev ett bra möte. Jag kommer fortsätta som jag gör nu med arbetsmängd osv.
Min läkare frågade om min vikt, om jag gått upp något. Genast tänkte jag att "faaan, han ser det, han tycker jag är pluffsig!" osv. Men jag klarade att slå bort detta och inte få ångest. Han sa att han vill att jag ska väga mig en gång i veckan. Fy sjutton säger jag bara.. vet inte om jag kommer våga det. Vad skulle det vara bra för..? Nä, det kan jag inte förstå faktiskt. Jag märker ju skillnad på kläderna och jag vill inte få något konstigt siffertvång igen! buhuuhuuu
En sak som är säker är att jag gör stora framsteg hela tiden i min friskprocess i alla fall. Jag använder kontinuerligt mina färdigheter från DBT-terapin, och det har hjälpt mig att ta steg som jag aldrig trodde jag skulle klara ta. Några av dem är att jag nu kan:
1. Äta med andra utan att tycka det är jobbigt. Jag kan tugga utan ångest när folk ser på, svara på frågor även om jag är mitt i en måltid, hantera att folk tittar på min tallrik osv
2. Laga mat (som jag själv ska äta givetvis!!) och även stå ut med att sambon lagar mat. Bara oset kunde få mig att spåra ur innan...
3. Vi kan ha massa mat hemma utan att det väcker ångest och rädsla för att hetsäta osv. Detta eftersom jag nu äter ordentligt, regelbundet, och av ALLT! Tidigare fick sambon ha med sig allt bröd till jobbet... för att jag var så fruktansvärt hetsätningsbenägen.
Det finns fler saker jag klarar nu som var i princip omöjligt för mig innan. Det gör mig lycklig.
Nu ska jag dricka kaffe och äta kvällsmat framför Greys Anatomy. Tänker på er tjejer<3
åå du är så bra! Keep going. <3
Jag säger det igen, du har kommit jättelångt! Och det kan bli ännu bättre!
Ibland, när jag tar mig ur mitt självömkande, kan jag känna en sådan tacksamhet över att det finns människor omkring mig som vill mig väl. Även om jag vet att det är deras jobb och att de får betalt, så känns det stort på något sätt...
Hur menade läkaren, att du skulle väga dig själv hemma eller på mottagningen? Det är något väldigt triggande i vågen, så jag förstår din motvilja. Samtidigt är det ju bra att se om man är på rätt väg. Svårt...
du har verkligen gjort framsteg :D var stolt över dig själv <3
Sen så vet du nog innerst inne att de inte alls var på det sättet att du var pluffsig som läkaren menade.
Men ska du väga dig hemma? förstår att de e jobbigt men samtidigt e de ju bra att hålla koll. Kan du inte ställa dig på vågen baklänges så att inte du ser den så kan någon annan läsa av? på så sätt har ni koll fast du inte vet siffrorna?
kraam<3
Wow bra jobbat. Va skönt att du har lyckats ta de steg du gjort. Var det jobbigt med ett sådannt "stormöte"? Ska ha ett liknande i februari och har lite ångest redan. Efter att ha läst din blogg så måste jag säga att du verkar vara en underbar person, och din blogg är oftast härlig att läsa. Blir lite ledsen när du verkar nere, önskar dig ett göttigt mående och en härlig jul!
Stina
sv; ja det är väldigt jobbigt tyvärr :( men vi får träna bort den vanan.. usch!
har du gått på DBT ? , hur har det varit ? ska kanske börja på dbt strax ,så om du vill berätta lite om det så blir jag glad..är nervös hehe! kram
Tror inte alls det är bra att väga sig en gång i veckan. Jag har slutat väga mig, har ingen våg, och det är en enorm befrielse även om det kändes konstigt när vanan att väga sig skulle brytas. Jag mår så mkt bättre utan vågen och jag är väldigt glad åt att jag numera skiter i siffror på en våg. Yey! Läkarens ord är definitivt ingen lag, utan gå på din egen känsla.
