Jaha nu har andra arbetsdagen på 75% tagit sin början. Det känns ok än så länge. Linda, jag kom på att du frågat mig om anledningen till att jag ökat arbetstiden och ja, det är mest den ekonomiska och känslomässiga pressen som gjort att jag gått upp i arbetstid. Om jag orkar återstår att se...

Nästa vecka ska jag ha möte med min doktor, arbetsgivare och fk... har aldrig haft ett sådant möte. Ni som har haft det, vad har ni för erfarenheter av denna typ av samverkan? Jag kan inte låta bli att känna mig pressad i min sjukdom..

Glömde förresten att ta med julkorten för att posta dem i morse, det är så typiskt mig hehe (trots att jag hade lagt fram dem i hallen och allt liksom!), men får fixa det sedan när jag kommer hem.

I morse sa jag till min sambo att han måste respektera att jag inte är en hundmänniska innerst inne. Hans största intresse är jakt och att ha hund, men mitt är inte det. Jag kompromissar för att man måste ge och ta i en relation, men äntligen kunde jag erkänna för honom att jag hade varit lyckligare i vårt liv utan hund. Jag älskar djur så det har inget med det att göra. Men att ha jakthund kräver mycket och ja, jag klarar det. Men jag ser det inte som något som tillför mitt liv tillräckligt mycket glädje för att vara värt det egentligen..

Hoppas jag inte lät för lat och stroppig nu!! Usch.. som ni vet så älskar jag vår hund, så det har inget med det att göra<3<3<3 Nä nu slutar jag böla och fortsätter jobba;)