Inatt väcktes jag av en extrem ångest. Inte panikångestattack med fysiska symptom utan mer en fruktansvärd ångestkänsla inombords. Jag var tvungen att skriva av mig:



"Ångesten är outhärdlig. Jag tappar fokus allt mer.

Ruskar på huvudet i ett desperat försök att återfinna riktningen.

Vart är jag på väg egentligen? Vilka är mina mål?

Men framförallt; HUR vill jag leva mitt liv?"

När jag vaknar sådär, så är jag rädd, liten och ledsen.. och mår inte alls bra.

Hur som helst, ovanstående tankar skrev jag ner på en sida i boken "Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva" av Ann Heberlein som jag började läsa för ett tag sedan. (My, har du läst ut den..?) Jag läser några sidor varje kväll, typ enda stunden på dagen då jag finner ro att läsa. Den är helt underbar. Alltså varenda stavelse träffar en rakt i hjärtat!!!

I morse vid 05:30(!?), nåja låg ju ändå vaken med ångest.. så åkte jag till min mormor som fyller år idag. Hon är sjukt morgonpigg och jajamen hon kikade ut genom fönstret när jag kom haha.. Överlämnade en tavla och ett kort. Hon blev jätteglad. Min mormor säger att hon ber för mig varje kväll, hur hjärtekrossande är inte det... får jävligt dåligt samvete när hon säger sånt. Men berättar sällan för henne hur jag mår eller hur jag har det. Jag vill inte oroa henne med saker och ting i onödan. Äsch vad jag spinner på. Nu ska jag ut och slänga sopor med spår av... dagens hets.