Är på jobbet nu. Frukosten ligger i magen och solen skiner ute. MEN (varför finns det alltid ett "men"? Suck...*ler*) jag mår verkligen, verkligen inte bra. Är så olycklig att jag inte kan tänka klart. Igår när min sambo kom hem var jag helt död (på västfronten intet nytt som man säger...) och brottades så snart han stigit in genom dörren med känslor av otillräcklighet och att inte duga. Han sa också att han märker att jag mår sämre och att jag inte är närvarande i nuet.

Och det stämmer så väl. Jag har så svårt att koncentrera mig, att leva i vardagen här och nu. Jag är dessutom allergisk (pollen) vilket spär på tröttheten ytterligare. Och jag SER jääävligt sliten ut..! Jag kan verkligen SE det med egna ögon. När jag var hos doktorn för att ta prov rörande sköldkörteln i onsdags så började hon med att ställa massa frågor och frågade mig om jag har diagnos anorexia. Vi började prata om det och hon frågade en massa följdfrågor (och jag som verkligen hade bestämt mig för att INTE prata om det, men av någon anledning blir det alltid så ändå).

Och sen sa hon att hon trodde att jag bara ville ta provet för att jag var orolig för att jag hade långsam ämnesomsättning.. (!?). Detta stämmer inte alls. Men jag kan förstå om hon tänkte så och jag blev inte arg för det. Jag berättade att det var min pappa som ville att jag skulle ta provet för vi har giftstruma i släkten och han har hört att sköldkörteln kan ge diffusa symptom i form av nedstämdhet osv.

Själv är jag övertygad om att det inte är något som helst fel på min sköldkörtel och tänker att alla mina depressiva problem och annat beror enbart på min ätstörning. Doktorn passade iaf på att även ta lever-, njur- och blodprov. Hur högt ska blodtrycket vara? jag hade stressat in så jag tänkte att det är säkert högt men hon sa att jag var lågtryckare 105/60. Ingen aning vad som är "normalt".

Nää hörni, nu har jag babblat på jättemycket... jag är bara så fruktansvärt, jäkla trött... går och grubblar mycket. Kanske ska jag börja med fluoxetinet ändå..?