Kände det redan när jag gick och la mig igår att jag var förbannat trött och att nattens sömn förmodligen inte skule hjälpa.. Och nej, mycket riktigt, jag gick hem från jobbet efter halva dagen idag utan att berätta något för nån. Så det är väl bli upptäckt och ingen vet var jag är.

Imorgon fyller jag år.
Mamma hade messat och frågat vad jag önskar mig och om de (hon och pappa) kan komma och fira mig imorgon. Hela jag skrek nej. Så jag ringde och sa att jag inte ska fira imorgon. Kanske i helgen. Att jag inte önskar mig nåt.

Får så dåligt samvete. Pallar inte fylla år nu. Pallar inte träffa mina föräldrar och särskilt inte äta något tillsammans med dem. Men visst. Jag hade säkert klarat det. Precis som jag klarade gårdagens födelsedagskalas hos min sambos bror och hans sambo. Jag åt förrätt, huvudrätt, efterrätt. Samt fika. Stängde av känslorna fullständigt. Mår så otroligt dåligt nu... är riktigt på väg ner i botten igen i måendet. Pallar ingenting. Jag hatar mig själv så mycket och vill inte känna så längre. Tar inte ens upp ämnet med min terapeut. T o m där gör det för ont. Hatar när hon pratar om normalvikt. Kan knappt ens skriva det. Tårarna forsar. Hon skulle bara plåga mig ännu mer med massa sånt snack! 

Kan inte bara mina känslor för mig själv ändras? Eller är jag så fet som jag tror och känner att jag är???????????? 
Ta mig härifrån....