Såren från igår svider än. Inga djupa sår, men jag funderar över det. Självhatet. Och hur mitt liv har blivit så egentligen. I morse innan sambon åkte iväg för att va borta i en vecka så tänkte jag på hur bra hans liv är (det vill säga utifrån my point of view). Han tar vara på sig, tar det lugnt, gör det han känner för, sysslar med sina intressen. Helt enkelt njuter av livet. Och helt plötsligt kände jag mig irriterad och kanske lite avundsjuk. Jag vet att ingen kommer rädda mig utom jag själv. Alla andras liv löper ju på. Det är bara mitt som hakat upp sig/går på repeat eller vad man nu väljer att kalla det. Och fy fan vad det känns bittert! Faktiskt!

Well.

Jag skött maten mer än ok den senaste tiden, förutom lite smått nu. Valen av mat blir sämre (why?? jag bara undrar). Inget godis eller så, men knappast fullkorn heller...Men som Gisela van der ster säger; vår kropp behöver all sorts mat. Så jag försöker inte gräva ner mig utan ta dag för dag nu. Det måste gå!

Under flera år har jag inte haft någon mens. Jag har faktiskt många gånger glömt av att det är något man som tjej "ska" ha. Konstigt kanske, men allt blir en vardag. Så för ca tre veckor sedan kom den. Bara så. Utan att jag egentligen gjort något annat än att äta regelbundet. Känns konstigt. Känner mig hormonell :P Jag var fruktansvärt nere dagarna innan den kom. Och när det väl gjort det fattade jag ju varför jag mått så otroligt dåligt psykiskt de dagarna. Jaja, bara en parentes. Känns även det bittert på något sätt. Men jag försöker att inte rota djupare i ångesten som mensen innbär för mig just nu. Jag orkar faktiskt inte bry mig!

Idag har jag varit iväg och shoppat. Det blev en vinterjacka från MQ (Bondelid), boots (Skopunkten), en top på Åhlens med puffärm, samt min älskade mineralfoundation från Id Bare Minerals.