Tack gulliga, gulliga ni för era råd. det får mig att känna mig mindre ensam. Känslorna stormar, men jag tar till mig det ni säger, är så tacksam och känns skönt att inte va ensam. Jag mår som en kasse sopor just nu. Var tvungen att ringa min terapeut innan när känslorna stormade som värst. Hon gav mig direkt "coaching" precis som ni och det kändes jättebra, trots att tårarna forsade. Sitter nu i soffan framför nåt SOS-program, med rynkad panna. Om någon sekund kommer min sambo hem efter att ha varit iväg sen i torsdags morse. Känns sådär. Men jag ska försöka uppbåda alla krafter jag har inför kvällen nu...