Pust och stön. Det har varit en tuff dag på jobbet idag. Jag gick tidigare. Känner mig stressad, och det är jag inte ensam om. Det är många på jobbet som tycker det är för mycket just nu. Det är bara en tidsfråga innan nån springer rakt in i den berömda väggen.

Känner mig trött överlag. Mitt liv kretsar kring mat (och svält), det är precis som att det är det enda som kan få mig att må bra, slappna av, slippa ångest. Allt som ryms i min hjärna är mat/svält och kropp. Det är sjukt, jag vet. Samtidigt har jag så mycket som händer i mig ändå, det känns ändå som att jag ibland gör små framsteg. Även om det bara handlar om att tänka lite mer positivt eller nåt sånt. Jag har t ex börjat tänka på vem jag är utan ätstörningen. Vad skulle ändras i mitt liv om ätstörningen inte fanns? Vad skulle jag kunna göra som jag inte gör/undviker att göra idag?

Jag och min sambo har pratat lite försiktigt kring barn. Jag har sagt som det är, att jag inte haft mens på flera, flera år. Har ni andra erfarenhet av detta? Kommer mensen tillbaka?