jag och sambon har precis kommit hem från hans föräldrar. Jag tog inget av fikat där, känns misslyckat. jag vet inte varför egentligen för det va hembakat bröd (dessutom ganska små skivor), knäckebröd och olika pålägg. 

Istället tryckte jag i mig desto mer hemma nu när sambon va ute med hunden... Såklart. Ett medvetet val med ätstörningen som grund. Jag mådde riktigt dåligt på vägen hem i bilen. För att jag var hungrig såklart. Jag blir alltid åksjuk. Dessutom är jag yr av Fluoxetin och känner mig konstig i halsen. Jag åt några bullar till frukost/lunch när jag va själv hemma... innan vi åkte till svärföräldrarna.. Så är det!

Jag vill tacka för era reflektioner kring överätning/hetsätning. Det är intressant på nåt plan när man väl gräver djupare i det. Det verkar som att vi tänker rätt lika egentligen kring det. Tänk om jag hade vetat som tonåring att jag skulle ha ätstörningar. Då hade jag inte en aaaning om vad hets var, eller ångesten omkring. Jag tillhörde dem som sa "att jag är alldeles för glad i mat för att kunna få anorexi". Nu i efterhand kan jag säga att människor som säger så är ganska naiva. Glad i mat eller inte, det känns som att egentligen vem som helst kan trilla dit och bli sjuk i någon form av ätstörning.