En man i svart rock

Jag vaknar mitt i natten. Kisar mot klockan som visar 02:43.. vad är det som väckt mig?
Plötsligt är jag klarvaken, det står en man i svart rock en bit från sängen och tittar på mig. Paniken stegras inom mig. Vem är han?! jag måste drömma! Tänder sänglampan. Ingen där. Släcker igen och där står han. Jag tänder lampan igen, staplar upp ur sängen, flyttar på fönsterlampan och tänker att "det är säkert den som lurar mig".
Somnar oroligt om, med mannen stående bredvid sängen.

klockan 05:46 vaknar jag av mitt eget gallskrik. "NEEEEEEEEJ" skriker jag. Darrar. Min sambo trycker min hand och jag lider. Fan... ännu en natt. Snälla, ge mig ro. Snälla, låt i alla fall min sambo få sova. Jag tvingar min trötta kropp över sängkanten, går upp. Kroppen strejkar nästan och meddelar mig gång på gång: "Jenny, jag orkar inte" "jag orkar inte" "Stanna hemma idag" osv.

Ungefär så känner jag mig fortfarande, fast nu sitter jag i princip färdigsminkad och färdigklädd i soffan. Jag önskar jag hade ett jobb där jag kan utebli, men det går inte. Folk litar på att jag sköter mitt dagliga jobb. Annars får en grupp människor besked att deras träff idag uteblir och jag får kalla dem till ett nytt möte.

I eftermiddag har jag möte med chefen. Jag och två av cheferna åker på konferens till Stockholm imorgon eftermiddag. Och åker hem på onsdag kväll. Jag är involverad i ett projekt (som jag känner stort engagemang för) och på konferensen får vi dela kunskaper med andra chefer, verksamhetssamordnare och medarbetare för att kunna implementera nya arbetssätt i organisationen. Samtidigt är jag glad för det, för det är jobbet som till stor del håller mig uppe. Det är en friskfaktor för mig. Ska åka om 10 min och jobba undan en del innan gruppträffen börjar.

Jag förtränger nu känslan, tröttheten som övermannar mig. Kan jag inte bara få vara hemma.... och imorgon går hela dagen innan vi på eftermiddagen sätter oss på tåget till Stockholm. Ingenstans kan jag komma undan och äta själv. Social hela dagen och kvällen... samtidigt är det trevligt och det stör mig att jag känner den andra "jobbighets-känslan". Jag gillar båda mina chefer otroligt mycket. Det är lyx och sova på de fina hotellen (och min älskling kan sova lugnt och skönt här hemma),men jag önskar att jag kunde njuta av hotellfrukosten... och på så sätt ge mig själv energin att utbyta tankar och arbetssätt med kollegor. Jag ska göra mitt bästa.

Off to work!

Kommentarer
Postat av: Kristin

Har också sett den där mannen i mörkret. :/ Var precis som du beskrev, där när lampan var släckt, borta när den var tänd. o.O Äter du sömntabletter? Jag hallucinerade på mina några gånger när jag precis började med dem. Läskigt, men vet man om att det just hallucinationer och inte på riktigt, så blir det inte fullt så läskigt.

2010-05-31 @ 20:01:15
Postat av: pussel

Jag hoppas också att du kan njuta av hotellfrukosten, konferensen och dina chefer!

2010-05-31 @ 20:34:16 / URL: http://pussel.blogg.se/
Postat av: Linda

Hej!

Stilnoct är en insomningstablett och atarax en ångestdämpande som man oxå blir dåsig av.

Har hört att man kan hallicunera av antidepp, vet en som gjorde det av citolapram.

kram

2010-06-01 @ 13:47:09 / URL: http://frokenlejon.blogg.se/
Postat av: Sara

Det gör mig ont att läsa hur kämpigt du har det...



Tänker på dig och skickar många styrkekramar!

2010-06-01 @ 14:29:12 / URL: http://viljanattleva.wordpress.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:




RSS 2.0
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!
PokerCasinoBonus