Paniken är konstaterad
Jag vaknade inatt, kände mig otroligt konstig men kunde inte beskriva för mig själv vad det var som var konstigt. Då kände jag magknipet. Något alldeles otroligt magknip. Staplade till toaletten utanför vårt sovrum. Men inget hände, smärtan stegrades. Jag kände hur paniken började bubbla inom mig och jag spydde av smärtan i magen.
Då kom kramperna. Först i händerna som intog en konstig, uppåtböjd form och helt plötsligt var avdomnade. Paniken forsade fram i hela min kropp, jag fattade ingenting. Jag ramlade på golvet och min sambo kom och undrade vad som hände. Men när jag skulle prata kom det bara ett sluddrande läte. "hjälp mig" tänkte jag. Hela käken var avdomnad och krampade. Usch asså...:( det var det värsta jag varit med om. Hela bröstkorgen klämde åt i kramp efter kramp. Andnöd.
Jag gick till jobbet i morse, men stod bara ut halva dagen. Kommer helt klart vara fortsatt sjukskriven på 25 % eller möjligen 50 %. Har inte bestämt mig än. Ska bli uppringd av min läkare på fredag. Vet inte hur länge alls som jag kan va sjukskriven på detta sätt...
Nu måste jag föna håret. Har duschat. jag har tjockt, långt hår. Tar en evighet på sig att torka annars.
Vill bara glömma den här natten.
Usch jag förstår det här.. det är inget roligt när kroppen krampar sådär.. usch säger jag igen.. brukar oxå kramp eller skaka i hela kroppen.. det är fan jobbigt o ha den kontrollen på det.. jag upplever att ibland så kommer det såna här kraftiga när man haft en bra period.. för nånstans så håller man nog undermedvetet ifrån sig allt som e jobbigt.. man gör det man måste.. förstår du hur jag menar?? iaf så tycker jag i mig själv se samband med att när det e för mycket runt mig på olika sätt, både positivt o negativt så kan det bli såhär.. tråkigt med sant.. sänder en stor kram till dig...
Sv: Ja, det är helt sant... Du har rätt.
Oj, gud vad märkligt! Det har jag aldrig varit med om, att det har blivit sådär fysiskt. Jag har börjat krampa av andra skäl, men inte vaknat på den där sättet! Hu! Låter inte alls kul... Hoppas natten blir lugnare!
Kram om dig vännen!
Nä vad jobbigt. Vet ju hur det är att ha panikångest. Har ju haft det i tio år nu. Och visst är det svårt att förklara med ord hur det känns i kroppen när man har panik. Kroppen bara slutar funka. Men känner precis igen mig i hur det känns när du har panik.
Är så himla jobbigt. Önskar jag hade bra råd att ge. Men är så ledsen att du har drabbats av panikångest,
för det är ett rent helvete. Men man dör inte även om det känns så. Tänker på dig. kram
jag tycker iaf att du ska råda med en läkare mest "för säkerhets skull".. det har jag gjort.. så gör det iaf så det inte rör sig om nån vitaminbrist eller dylikt.. kan vara bra att utesluta det liksom... hoppas att du slipper fler kramper... jag har mitt rätt ofta i perioder.. som sagt, mycket obehagligt.. Men av nån anledning så vänjer man sig.. sjukt att man vänjer sig oxå...:S
kram på dig
Åh fy din stackare det låter ju jätteotäckt :( vad tror läkaren att det var? Hoppas du inte får det igen.
Många kramar
